Hur hittar man rätt studentmössa, rätt kostymklädd yngling, rätt familj med blommor och nallar, när hela skolgården är ett hav av uppfällda paraplyer?

Utanför Kattegattgymnasiets huvudingång är det tjockt med föräldrar, syskon, släkt och vänner och deras respektive regnskydd.

Strategiskt uppflugen på en mur står familjen Liikane-Nylin klädda i olikfärgade regnponchos, förhoppningsvis väl synliga för sonen Filip.

– Vilket fruktansvärt väder, säger mamma Anneli och ler stort.

Regnet förtar inte den häftiga känslan över att det nu är dags för yngsta barnet att lämna skolåren bakom sig.

–  Nej, jag tycker mest synd om flickorna med sina fina klänningar och skor.

Bredvid står Filips flickvän Lisa Skagerberg som för ett år sedan tog studenten i stålande solsken.

– Jag skulle vilja göra om det. Det är en sån härlig känsla.

Klockan börjar närma sig det magiska klockslaget kvart i ett och längst fram vid entrén står Zi Lian He beredd med en plastkasse fylld med blomsterbuketter att hänga om halsarna på sonen Johnny och hans vänner.

Ursprungligen från Kina är det här hennes första studentfirande

– Jag frågade en kompis hur det fungerar och hon berättade till exempel att man skulle ha en skylt, säger hon, precis innan en grupp lärare slår upp dörrarna på vid gavel och den första klassen springer ut.

En kvart senare har den sista tolkningen av "Vi har tagit studenten" ekat ut och teknikeleven Pontus Andersson ler för kameran när föräldrarna förevigar ögonblicket.

– Jag hittade familjen med hjälp av god syn och mobiltelefon. Det känns underbart och vädret är inget problem när man är varm inombords, säger han.

Alldeles intill står Matilda Lindroos nedtyngd av blommor och med en mjukisapa runt halsen.

– Jag tittade efter skylten och pappa som vinkade.

Snart försvinner de på lastbilsflak, i skrindor och i ett litet tåg och det finns anledning att vara avundsjuk på teknikeleverna som hopklämda under en tältduk skrålar "Vem vill ha ett partytält? Alli-allihopa."

Norre port en knapp timme senare. Där har Lilian Svensson och Catarina Opiola Ekenstam flytt nederbörden. Enligt Lilian är Norre port den bästa placeringen för den som vill försäkra sig om att få syn på den studentmössa man letar efter.

– Jag stod här förra året och väntade på min systerdotter och nu är det min brorsdotter som kommer.

Catarina, som väntar på dottern Emma, håller tummarna för att Lilians utfästelse stämmer, även om hon inte är helt säker.

– Jag är nervös att jag ska missa dem. Jag har ringt några gånger men jag tror varken de hör eller känner när mobilen ringer.

Så närmar sig ljudet av visselpipor och taktfasta ramsor och studenterna anländer.

Sannarpseleven Helene Braun, klädd i snygg klänning med tunna axelband, är verkligen genomblöt när hon tillsammans med klasskompisarna banar sig väg genom åskådarmassorna inne i porten.

– Det spelar ingen roll. Men det är lite vemodigt allting, sorgligt att släppa alla kompisar.

Inne i parken stöter vi på Pontus Andersson från Kattegattgymnasiet igen. Han är helt torrskodd men som han snabbt påpekar hade ju klassen faktiskt ett partytält som skydd mot vädret.

Caisa Altemyr från John Bauer, däremot, håller ett vackert men inte lika vattentätt blomsterparaply över huvudet. Hon får uppgiften att beskriva känslan av att vara nybakad student.

– Det känns tomt och blött. Allt är slut. Eller det kanske är nu det börjar?