En minut in i första fotbollsträningen med nya klubben på Valhalla idrottsplats: Gais isländske mittfältsförvärv glidtacklar Linus Tornblad – och kommer ur situationen med bollen i behåll.
Applåd från läktarna och ett begynnande sorl. Det här kan nog bli bra, han är vad vi saknat.
Och talar vi fotbollsdrag ger första synintrycket fog för ord som karaktär, attityd och beslutsamhet.
– Jag har verkligen sett fram emot att komma ut på planen och spela lite fotboll. Jag är bara glad, förklarar Ásgeir Börkur Ásgeirsson med svett i pannan och pulsen dunkande efteråt.
En googling på 177 centimeter långe Ásgeirsson ger bland annat Wikipedia-information om 52 varningar och fyra utvisningar under seniorkarriären på Island, som fortsatte med fyra månader i norska Tippeliga-klubben Sarpsborg i fjol.
– Min stil är att jobba hårt. Det är sådan jag är. Jag jobbar hårt.
Gaistränaren Thomas Askebrand viskar i mitt öra att det nog får bli ett samtal om saken. Kommentaren följs av ett leende. Tarra, som Askebrand kallas, är nöjd med Ásgeirs egenskaper.
Och så glider vi in på musiken, som är den dedikerade mittfältarens andra passion i livet.
Ásgeir Börkur Ásgeirsson har de senaste åren varit sångare och spelat in album med både Shogun och Mercy Buckets.
Shoguns beskrivning på Facebook, som det första isländska bandet som försöker integrera maximalt med melodi till sitt benkrossande metalsound, är träffande.
– Jag har spelat musik sedan jag var 12–13 år. Det har varit en stor del av mitt liv. Nummer ett, två, tre är jag fotbollsspelare, men jag gillar musik – älskar musik – och det är en stor del av mig, säger han.
Kommer du spela någon musik här, eller blir det bara fotboll?
– I huvudsak fotboll. Det som händer … händer. Det skulle vara kul om jag skulle spela, men jag tänker bara på fotboll nu.
Vilken musik jämför vi din fotbollsstil med?
– Jag vet inte. Jag har lyssnat på heavy metal sedan jag var nio, tio år. Jag har alltid varit sådan.
Gamla ramsan att Blåvitt är disco och Gais rock’n’roll kan möjligen dammas av med Ásgeirsson i staden – såvida inte heavy metal är en bättre beskrivning?
– Hehe, jag vet inte. Jag gillar verkligen att supportrarna lyssnar till rock’n’roll. Det attraherar mig. Förhoppningsvis kan jag visa fansen vad jag kan göra på en fotbollsplan med min rock’n’roll-stil, säger han.
Islänningens mål med fotbollen iGöteborg går troligen att koka ned till följande uttalande:
– Jag kommer ge hundra procent, varje match, varje träning.
I samband med inledningen av första träningen initierade lagkapten Kenneth Gustafsson sedvanlig supporterhyllning för närvarande fans.
– Det var underbart. Jag älskade det. Att se alla fans komma på första träningen, det var enastående. Det får ens hjärta att slå och det är bra.
Att hävda att Ásgeir Börkur Ásgeirsson har goda förutsättningar att bli en profil i årets Gais är ingen överdrift.
För att inte tala om skägget.
En del av din personlighet eller bara för stunden?
– Jag har alltid gillat skägg, sedan jag var ett litet barn. När jag äntligen fick till ett eget lät jag det fortsätta växa. Som musiken och fotbollen är det en del av mig. Det är vad jag är.
ÁSGEIR BÖRKUR ÁSGEIRSSON
Ålder: 26 år.
Position: Central mittfältare
Klubbar: Fylkir, Selfoss (Island), Sarpsborg (Norge), Gais.
Om sig själv: Jag är bara en kille från Reykjavik. Det här har varit en dröm för mig länge. Den blev sann när jag gick till Sarpsborg i fjol. Nu har min dröm blivit sann igen. Jag är riktigt, riktigt glad.
