Drygt en handfull personer står på gräsmattan framför Sporthallen. Deras ilska och engagemang går inte att ta fel på. De är rustade för strid och på söndag hoppas de kunna genomföra en manifestation. Allt är klart, utom polistillståndet.

– Förhoppningsvis hinner vi få det, och då hoppas jag att vi samlar in så många namnunderskrifter att politikerna tvingas ändra sig i Sporthallsfrågan, säger regissören Ulf Andersson.

Landsantikvarien Christer Gustafsson är klar över varför han vill att byggnaden bevaras.

– Sporthallen är Halmstads kulturhistoriskt mest värdefulla byggnad från tiden efter andra världskriget, säger han och målar upp en bild av ett 50-tal, då Sverige placerades på världskartan för sin design och arkitektur.

– Det unika med Sporthallen är att den även har ett innehåll. Gessle är ju inte den ende från Halmstad som är världsberömd. Här, i Sporthallen, har flera världsstjärnor fostrats. Jag talar om våra pingis- och handbollsspelare genom åren.

Även före detta stadsarkitekten Sven Stare ser stora värden i byggnaden.

– Sporthallen är en symbol för tiden då man byggde det Sverige vi känner. Då man uppförde teater, bibliotek och skolor enligt en politisk vilja.

Ur fickan plockar han ett papper och sammanfattar intentionen med den gamla bevarandeplanen från 1985:

– Målet var att bevarandefrågorna inte begränsades till högreståndsbebyggelsen, utan att man uppmärksammade hela samhällets historia. Det gällde att tillvarata och förvalta de specifika miljöer och den bebyggelse som är typisk för Halmstad.

– Det, säger han bestämt, tycker jag talar till Sporthallens fördel.