Emilie var bara nio år när mamma Karin såg en annons i tidningen om en ny teknikskola för barn, där man särskilt sökte flickor.

– Hon anmälde mig och så kom jag in på en kurs som hette ”En ljus idé”. Vi fick tillverka en anordning där man skulle få en lampa att lysa, minns Emilie när vi träffas i KomTeks lokaler på Nitaregatan, ett stenkast från Högskolan.

Efter det har det blivit många kurser för Emilie. Det har varit på kvällar, på helger och på sommarlov.

Till en början handlade det mest om lek och experimentlusta, som när hon gick kursen ”Skrothögens förvandling” där det gällde att göra något konkret av en massa överblivna saker. Efter hand har hon mer och mer kommit in på design.

– Jag älskar att skapa nya saker. Går man och köper något färdigt i en affär får man det aldrig precis som man vill ha det – då är det bättre att göra något själv, säger hon och visar några prov på vad hon åstadkommit.

Ett sådant är ett nattduksbord i ek där lådorna är tillverkade av mörkt glas och går att öppna åt olika håll. Dessutom är det små lampor inbyggda i den översta skivan.

– Det jag gillar bäst med bordet är att alla knopparna är i olika färger.

Ett annat exempel är ett metallkonstverk i form av olika vaser med rosor i.

– Alltsammans är metallfärgat, förutom de röda rosenbladen. Jag tycker det är effektfullt att bryta av med bara en färg, säger Emilie.

När vi förvånat undrar om hon verkligen inte fick hjälp med att svetsa ihop de olika detaljerna rycker hon på axlarna och säger att svetsning inte är så svårt när man väl lärt sig.

– Jag har svetsat mer avancerade saker än så, bland annat en hög bokhylla.

Konstverket med rosorna gav hon bort i födelsedagspresent till sin mamma förrförra året, men hon erkänner att hon ibland lånar det eftersom hon är så fäst vid det.

Det är svårt att inte ryckas med när Emilie berättar. Och om det är någon som tror att en tjej som gillar teknik nödvändigtvis måste vara ”grabbig” i stilen så är hon ett bevis på att sådana resonemang bara är fördomsfulla.

– Samtidigt som jag lagt ner min själ i det här har jag hållit på med dans, gymnastik och ridning, förklarar hon och berättar att hon fortfarande tränar mellan fem och sju pass i veckan i simklubben Laxen.

– Men även om jag verkligen satsar på simträningen och har jättekul med mina kompisar på badhuset så är detta nummer ett för mig. Det här är det jag ska satsa min framtid på.

När hon började på KomTek var hon inte särskilt förtjust i matematik. Nu när hon går i sjuan på Eketånga Montessoriskola är matte, tillsammans med slöjd och idrott, favoritämnet.

– Här har jag sett vad man ska ha matten till när jag har räknat på olika konstruktioner och då går allt mycket lättare.

På senare år har hon varit en hel del på Kattegattgymnasiet tillsammans med några tjejkompisar från teknikskolan för att få olika uppgifter inom ramen för samarbetet kring KomTek.

– Först skulle vi lösa olika vardagsproblem och konstruera saker som dammvippor och hundbajsplockare. Sedan tog vi oss an ett stort designprojekt som vi höll på med från februari fram tills vi ställde ut det på Stadsbiblioteket i december.

Projektet gick ut på att skapa en inspirerande skolmiljö. Resultatet syns i form av en stor modell av ett klassrum.

– Längst fram är det en upphöjd scen så att läraren syns tydligt och kan se alla i rummet. Det är också smidigt ifall några elever ska fram och redovisa, säger Emilie och går igenom alla detaljer:

Den olivgröna färgen på väggarna ska skapa lugn. Skjutdörrar ska ge mer plats och göra att man slipper smällande i dörrar. Att de ljudisolerade grupprummen ligger längst ner i salen gör att man slipper onödigt spring, samtidigt som glasväggarna gör att läraren har koll.

Ja, Emilie saknar verkligen inte idéer. Och när man ber henne berätta om framtiden så ser hon sig själv starta ett eget företag inom möbelbranschen.

– Även om det inte blir så kommer jag alltid ha nytta av det jag lärt mig på teknikskolan.