På Lilluns AB i Eldsberga kommer merparten av äggproduktionen från burhöns. Här finns frigående höns också, dock ingen ekologisk verksamhet.

Bland konsumenterna är det ofta en ganska idyllisk bild som målas upp när man talar om frigående höns. Christer Svensson, som äger Lilluns AB, vill liksom kollegan Mats Andreasson gärna punktera bilden av att hönorna i de moderna, inredda burarna skulle leva ett miserabelt liv till skillnad från frigående höns och höns i ekologisk produktion.

Båda har varit med och bildat den nya branschorganisationen Moderna Ägg. Genom att hänvisa till både dansk forskning samt uppgifter från Statens veterinärmedicinska anstalt vill man sprida information om burhönsens tillvaro för att, som man själv formulerar det, värna om konsumenternas valfrihet. Det är nämligen få som aktivt väljer ägg från burhöns som man menar är lika bra – dessutom billigare. Dödligheten är också lägst av alla tre metoderna, visar dansk statistik.

– Höns i bur avskiljs från både sin egen och andras avföring och skonas därmed också från både spolmask och tarmparasiter. Dessutom slipper burhönsen hackning och kannibalism eftersom de lever tillsammans i lagom små grupper, säger Mats And­réasson.

Inne hos burhönsen är luften relativt dammfri. Belysningen är dämpad, det luktar förvånansvärt lite och inne i burarna hörs bara ett lågmält kacklande. Det är bara tupparna som väsnas plus att det förstås blir rätt mycket uppståndelse när vi rör oss inne i raderna.

Varje bur är inredd på samma sätt. Här finns en rejäl sittpinne, ströbädd och ett stort värprede där hönorna går in nattetid. För att de ska känna sig extra trygga har de också ”gardiner” av tjock plastväv.

Under de tidiga morgontimmarna värper hönorna mest. Alla äggen samlas då upp på ett speciellt galler där man också har en tunn stålvajer som dämpar farten när de rullar ned. När äggen sedan samlas ihop forslas de på ett band i ett slutet system under jord in till tvätt och packning.

Också de frigående hönorna har värpreden. Skillnaden är att hönsen kan röra sig friare här. Många vill gå omkring på det strötäckta golvet medan andra föredrar att sitta högst uppe på gallerhyllorna där de har bra koll på vad som händer runt omkring. En hel del trivs också med att vara inne i de täckta värpredena.

Det är dock en frihet med begränsningar. Nattetid stängs till exempel utrymmet under hyllorna av för att minska risken att hönorna går dit och värper. Äggskal är porösa och man vill av hygieniska skäl undvika att de ligger i hönsens avföring. Övrigt träck trillar ned på en matta direkt under gallret till värpredena.

– Två gånger i veckan gödslar vi ut, så det fungerar bra, säger Christer.

Inomhusmiljön är helt annorlunda än hos burhönsen. Också här är belysningen mjuk, men luften är betydligt dammigare och lukten tydligare. I båda hönshusen ser dock fåglarna välmående ut med intakta fjäderdräkter.

Kvaliteten på den svenska äggproduktionen är, menar producenterna, bäst i världen. Ingen annanstans är hönsen friskare. Både Christer och Mats är noga med att poängtera att deras arbetsmiljö också är hönsens livsmiljö. Man är noga med att se till att allt sköts så att alla är nöjda.

Höns som inte mår bra levererar inga ägg, och eftersom äggen är det som är äggproducenternas inkomst är det en självklarhet att man ser till att anläggningarna är välskötta.

Hygienen sköts minutiöst. Besökare måste både ha skyddskläder och skoskydd, att tvätta händerna innan man går in är obligatoriskt.

Även om alla dörrar är låsta, skall det alltid vara öppet för inspektion – gärna en flygande sådan, tycker Christer som ofta föreslår de inspektörer som ringer och vill boka tid för besök att komma på direkten istället.

– Kan man inte visa sin anläggning i dag har man inte rent mjöl i påsen.

1Vilka ägg vill du ha? Kommentera artiklarna ovan på hallandsposten.se