Som en del av Europeiska dyslexiveckan hade stadsbiblioteket i ett samarrangemang med en rad andra bjudit in rapparen Petter som under mer än en timme lotsade åhörarna genom sin uppväxt i 1970-talets Sverige fram till artistkarriären med grammisar, skivor, turnéer och framgångar.

Den viktigaste framgången låg dock som en röd tråd genom hela berättelsen, den som ledde till segern över läs- och skrivsvårigheterna som kantat skolgången ända upp på Komvux som blev vändningen.

- När jag växte upp hette det inte dyslexi. Då sa de till mig att jag var ordblind. Det var en sport att försöka slippa recensera böcker eller läsa texter i klassen, berättade han.

Kärleken till språket fanns dock där hela tiden om än inte i skolans strikta struktur utan i de Hip Hop-texter som Petter och kompisarna snickrade på och som så småningom utvecklades från engelska tolkningar av utländska artister till egna originaltexter från livet, resorna och de egna erfarenheterna där även böcker och arkitektur fick stort utrymme.

- Hela livet har jag velat bevisa att jag duger. Det är en sådan kick när man avslutat något man gillar vare sig det är en ny låt eller ett scenframträdande.

Om sin dyslexi, som fortfarande får honom att glömma ord och bokstäver när han skriver, säger Petter:

- Det handlar egentligen bara om att knäcka en kod till att läsa. Idag finns helt andra förutsättningar än när jag växte upp och man har börjat inse att människor är olika och att vi faktiskt behöver olika mycket resurser.