Sambons brev till
gärningsmannen
I dag kan HP publicera ett brev från "Lindas" sambo "Jonas". Han vänder sig direkt till förövaren för att få honom att förstå den smärta som han varit orsak till och för att få honom att överlämna sig till polisen.
Relaterat
Polisen riktar stora insatser för att få fast blottaren och våldtäktsmannen som överföll 35-åriga "Linda" i måndags när hon var ute och sprang. Övergreppet skedde vid 18-tiden i närheten av Bultgatan och viadukten under E 6 mot motionsspåret på Vallås. Polisen tror att gärningsmannen har blottat sig för kvinnor tidigare och nu eskalerat i sitt sökande efter upphetsning.
”Lindas” sambo ”Jonas” vill att gärningsmannen läser hans brev och gör det enda rätta – överlämnar sig till polisen.
Här följer det öppna brevet i sin helhet:
Till dig som våldtog min ”Linda”
I måndags stal du en bit av mitt liv. Linda hade inte tänkt att gå ut och jogga, men jag över talade henne att ändå sticka ut. Det var i måndags som du sprang ikapp, brottade ner och våldtog den viktigaste personen i mitt liv.
För dig var hon bara ”något” man kunde ta. För dig hade hon inget värde. Din handling var bara ett sätt att ge dina fantasier lite mer substans. Innan har du nöjt dig med att visa upp dig, men nu tog du steget vidare och gick till handling.
Linda är den viktigaste personen i mitt liv. Linda är den viktigaste personen i våra barns liv. Det är med Linda som jag skrattar mest. Det är till Linda jag går när jag är bekymrad över något eller vill ha stöd. Det var med Linda som jag grät när min pappa dog. Det var Linda som varje dag, i flera veckor, satt vid min sjuksäng, höll min hand när jag förra året drabbades av en svår sjukdom. Linda är inte något man bara kan ta.
Ditt beslut att våldta Linda förändrade på några sekunder vårt liv. Den lycka som vi hade raserade du bara för att skaffa dig ett nytt fantasifoster, att använda när du sitter med dig själv. Vi var lyckliga i vårt liv, med att umgås med våra barn, träna tillsammans, planera vårt bröllop. Genom att våldta Linda gjorde du vårt liv svart. Nu ligger Linda och gråter i vår säng, jag ligger bredvid, försöker att trösta henne, men lyckas inte. Jag går ut ur sovrummet och gråter.
Jag är arg på dig. Men samtidigt så vet jag att du är sjuk. Jag vet om att varje gång du beger dig ut och utför dina handlingar så ångrar dig för en kort stund, känner ångest för det du gör. Men din drift är starkare än ditt förnuft. Du måste ge efter för dina fantasier. Du är också medveten om att du förr eller senare kommer att åka dit. Jag vet om att du är olycklig. Jag vet om att du känner dig missförstådd. Jag vet också om att du vill bli lycklig. Du vet att du inte kommer finna lyckan i det liv du lever nu. Du är ung, med rätt hjälp så kan du bli lycklig, oavsett var du har med dig sedan tidigare. Därför måste du överlämna dig till polisen. Den närmsta tiden kommer för dig att bli mycket jobbig. Men både du och jag vet att detta är det enda sättet för dig att finna lyckan i framtiden. Det liv du lever nu, med tvånget att ge vika för dina fantasier kommer inte att göra dig lycklig. Om du någon gång vill känna riktig glädje så måste du överlämna dig.
/"Jonas"



