Stellan Andersson har varit blind sedan han var 17 år. Han har också bott i Halmstad i hela sitt liv.

Trots att han har tränat in varje gupp i trottoaren och varje springa i väggen, vilket kan ta flera år för en som nyligen har blivit synskadad, så går han in i felparkerade cyklar och reklamskyltar på trottoaren ett tiotal gånger under promenaden.

Anledningen är att de inte alltid har funnits där, de dyker upp från säsong till säsong, på olika ställen.

Det som Stellan Andersson tycker särskilt illa om är att gå in i ett kafébord där någon sitter och dricker kaffe. Det har hänt honom flera gånger.