Sara Beischer från Halmstad har skrivit en roman som kommer ut i bokhandeln mellan jul och nyår; förlaget har tidigarelagt distributionen – boken är på väg att bli en litterär sensation.

Historien är ett koncentrat av Sara Beischers vikarieinhopp inom äldreomsorgen på olika platser under de senaste tio åren. I Halmstad har hon jobbat inom hemtjänsten.

Det första vikariatet fick Sara Beischer när hon efter gymnasiet flyttat till Stockholm, i hopp om att kunna komma in på någon teaterutbildning. Sara tog jobb som vårdbiträde bara för att få pengar till mat och hyra, men saknade utbildning eller erfarenhet.

Detta är ramen runt hennes berättelse om det fiktiva äldreboendet Liljebacken.

– Min första chef sade att jag bara behöver ha sunt bondförnuft.

Men vardagen bland åldringar och hårt arbetande personal blev – tvärt mot hennes idylliska föreställning – en chockerande upplevelse.

Från början kände Sara Beischer sig inte som en del av denna värld – därav titeln på hennes bok: ”Jag ska egentligen inte jobba här”.

Men gradvis kom insikten att detta var just den verkliga, att hon var del av den och att hennes ansträngningar att ta sig upp på teaterscenen var illusorisk.

– Någon sade till mig, du ska inte jobba med teater utan med människor. Det vände på perspektivet för mig, säger Sara Beischer när HP träffar henne på Stadsbiblioteket i Halmstad.

Hon är där för att komma någon vart med en examensuppsats: behöver lugnet och koncentrationen innanför bibliotekskaféets jättelika glasväggar, vid ett av de runda bord som nära nog är hennes stamställe.

Sara Beischer är uppväxt i Varberg, deltog i amatörteater redan som sexåring i en Shakespeare-uppsättning vid fästningsmurarna. Hon fortsatte sedan med allt som hade med teater att göra och tänkte sig ett liv på scenen. Skådespelardrömmarna infriades aldrig, men på något vis var det just erfarenheterna av dessa, behovet att uttrycka sig och viljan att gestalta och porträttera det som är viktigt, som fick Sara att fatta pennan.

– Att skriva är nästan som att göra teater, men mer bekvämt.

Romanskrivandet lyckades hon stjäla tid till under föräldraledigheterna för sina båda barn, nu 4,5 år och 1,5 år gamla, och på senvåren 2010 hade Sara Beischer sitt manuskript färdigt. Hon skickade kopior till flera förlag, bland annat till det radikala Ordfront:

– Det kom plötsligt ett manus med hög litterär kvalitet... Det var en debutant. Men det var ett mycket bra manus och vi antog henne på stående fot, berättar Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront och fortsätter:

– Alla här på förlaget läste texten och vi kände också att ämnet var aktuellt eftersom det fanns en debatt om att folk inte ville jobba inom den offentliga sektorn.

Se da n var Caremaskandalen och larmet om människor som far illa i vård av gamla – precis då boken hade lämnat tryckeriet – en ödets försyn för utgivningen.

Egentligen var boksläppet planerat i januari. Men boken har på förhand väckt stort intresse – och satt Sara Beischers almanacksplanering i gungning.

Efter nyår ska hon infinna sig på på Högskolan i Halmstad för sluttentorna på sin utbildning till gymnasie- lärare. Men pluggandet trasas sönder av att telefonen ringer – och av att intervjuerna blir fler och fler.

I fredags i förra veckan hade DN en artikel som redan samma dag ledde till en direktsänd intervju i P1:s Studio Ett. Tidningen Vi har i sitt nya månadsnummer ett längre reportage om Sara och hennes bok och artiklar publiceras i Vårdfokus, Situation Stockholm och Amelia – förutom lokala medier. Den 10 januari dyker Saras ansikte upp i TV 4:s Nyhetsmorgon.

– Jag förstod att jag skulle orsaka debatt, men det här.., säger Sara Beischer.