Östra stranden har mycket att erbjuda av kustnatur även om här kulturhistoriskt sett är lite fattigare. Markerna har tidigare utnyttjats till bete, bete och åter bete så det är många kossor som trampat runt här, säger HG Karlsson. Han är verksam som naturguide i Halmstad och känner de olika utflyktsområdena mycket väl. Östra stranden ligger honom varmt om hjärtat eftersom han redan som grabb tillbringade mycket tid här för att titta på fåglar.

– Visste man hur sandreveln gick vid Fylleåns mynning kunde man varma dagar vada över ån längs reveln med vatten upp på bröstet om man höll kikaren och kläderna över huvudet, minns han och tillägger förmanande:

- Men det är inget vi ska rekommendera.

En lämplig promenad längs stranden skulle kunna se ut som en rejält utdragen och långsmal ellips. Antingen går man innanför dynkantens vindskydd i ena eller andra riktningen och återvänder längs stranden eller bakom dynerna.

En sysselsättning när man går på den breda sandstranden kan vara att leda strandfynd. Man vet aldrig vad havet kan kasta i land. Förutom att man får dras med skräp som trasiga nät eller danska mjölkpaket går det att hitta en rad olika skal efter skaldjur. Här har HG sin egen lilla betygsskala:

– Jag brukar säga att man hittar åtta eller fler snäck- eller musselskal så är man en riktigt duktig strandletare. Över tio är mycket väl godkänt. En riktig pärla att finna är ostronskal, det finns ju ostron därute. Och inom kort väntar vi oss att det japanska ostronet ska börja nå hit och då blir det hur enkelt som helst. Då kommer inte ostron att bli någon lyxmat längre.

Frågan är hur vanligt det japanska jätteostronet, Crassostrea gigas, kan bli. Det spekuleras i att det inte kommer att att trivas så bra på Laholmsbuktens mjukare bottnar, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Bland de vanligt förekommande skaldjuren hittar man sandmusslor, knivmusslor, blåmusslor, hjärtmusslor med flera.

Bärnsten, då, undrar den nyfikne.

– Det finns bärnsten vid Östra stranden även om de inte är så vanliga och inte heller så lätta att hitta. Kring Fylleåns mynning är säkraste stället att leta på.

Det är betydligt lättare att hitta bärnsten vid Västra stranden. Men här svävar HG lite mer på målet när det gäller vilka avsnitt av stranden som är lämpligast att leta på.

Så här tipsar dock den unga bärnstensletaren Alma Bolmstedt-Svanqvist, Haverdal.

– Allra bäst är det några dagar efter att det blåst mycket. Då känner man nästan med lukten att det kan finnas bärnsten som spolats upp i strandkanten. Det är en speciell lukt av tång och trä. Stenarna brukar ligga där man ser olika träpinnar eller lite större stycken av gammal ved.

Hagön och Östra stranden bjuder dock också på spännande djur och växter. Har man tur skulle man kunna få se en riktigt rar trio: den ovanliga fältpiplärkan i luften samt okidén kärrknipprot och nära den ormbunken ormtunga.

På promenad möter vi Shirin Tamojan som är en av dem som även vintertid utnyttjar den breda sandstranden för långa, raska vandringar.

– Jag går här varje dag eftersom jag haft problem med ryggen. Promenaderna är bra för min hälsa på andra sätt också och så är det så härligt att promenera. Man lär sig verkligen att uppskatta den här miljön, säger Shirin, som numera bor i Sverige men i hemlandet Armenien var verksam som kriminaljournalist.

Det 78 hektar stora naturreservatet Hagön domineras av öppen ljunghed och fuktängar. Genom att hålla betande djur här vill länsstyrelsen bibehålla de öppna markerna för att gynna ett rikt växt- och djurliv.

Markerna består nästan uteslutande av sand och inte någonstans hittar man berg i dagen. Dynerna är inte så höga som på vissa andra håll men mäter mellan fem och tio meter. På ljungheden finns svackor med fukthedsvegetation med arter som klockljung, pors och odon. I norra delen av reservatet finns en mindre tallskog med inslag av björk.

En hel del djur trivs på dessa tämligen magra marker, däribland fälthare, kanin, ekorre och flera arter av smågnagare. Karaktärsarter i sanddyns- och ljunghedsområdet är fältpiplärka, ängspiplärka och sånglärka. Men där det är lite fuktigare kan man se rörsångare, sävsångare och sävsparv eftersom de är ganska vanliga. Kärrsångare, gräshoppssångare och näktergal förekommer också regelbundet.

Genom betesdrift har landskapet under lång tid haft sin öppna karaktär. Hagön har fått sitt namn efter gårdsbebyggelsen som tidigare låg strax söder om den nuvarande campingplatsen. Tidigare var området utmark till det likaledes försvunna hemmanet Strandgården i Snöstorps by under Sperlingholms säteri. Strand- och dynområdet samt delar av ljunghedsområdet var allmänning och samfälld tångtäkt till Snöstorps by med flera. Planteringen av skyddsskog med tall och bergtall utfördes vid mitten och slutet av 1800-talet. Bränning av ljungheden sker regelbundet. Södra delen av det nuvarande reservatet användes som exercisfält i början av 1900-talet.