Gunilla Ekberg har arbetat som stödperson åt barn och ungdomar i över 30 år.

Idag jobbar hon som skolkurator på Brunnsåkersskolan i Halmstad, ett jobb där hon ofta träffar unga människor som har ångest och mår dåligt.

– Jag brukar säga att tonårsperioden kan vara den tuffaste perioden i livet. Puberteten för med sig en sådan enorm förvirring att många får problem att hitta sin identitet. Det skapar en osäkerhet som jag ofta stöter på i jobbet.

Hon konstaterar dystert att skära, rispa eller på annat sätt skada sig själv blivit en allt vanligare metod för att dämpa ångesten. Framför allt bland unga tjejer.

– Att skada sig på det här sättet är inget nytt. Jag har sett det tidigare också, men inte i den omfattningen som det är nu. Tyvärr verkar det öka mer och mer.

Elisabeth Paulsson, skolsköterska på Sturegymnasiet med många års erfarenhet i yrket, ser samma mönster.

– Jag har sett det allt mer de sista tio åren, tjejer som bestraffar sig på det här sättet. Många har en svår ångestproblematik men det finns också många med en känsla av att inte räcka till, att inte duga. De tror att lyckan finns i bilden av den där intelligenta, vackra och framgångsrika kvinnan som ständigt möter oss i medierna, säger hon.

Mönstret för självskadebeteendet varierar stort mellan tjejer och killar i HP:s enkät.

Var femte tjej uppger att de en eller flera gånger har skurit eller skadat sig själva, vilket kan jämföras med mindre än var tionde bland killarna.

Att just unga tjejer är så överrepresenterade i statistiken är dock ingen överraskning, förklarar Gunilla Ekberg.

– Killar är mer utagerande. De gapar, skriker och bråkar och får ut sin frustration på det sättet.  Tjejer vänder sig inåt, och det tror jag är orsaken till att de skär sig mer.

De här tjejerna som kommer till dig med de här problemen. Berättar de varför de skär sig?

– Ofta mår de så dåligt att de inte ser någon annan utväg helt enkelt. Många känner sig värdelösa, utlämnade och får berättat via internetsidor och kompisar att det hjälper att skada sig. Det finns en föreställning att smärtan är lösningen på deras problem.

Utvecklingen med det ökade beteendet oroar, förklarar Gunilla Ekberg. Framför allt eftersom risken är att de ungdomar som skär sig upprepade gånger hamnar i en slags ond cirkel, trots att anhöriga alltid underrättas om situationen.

– Som tur är slutar de flesta innan det hinner gå så långt, men i de fall jag misstänker ett beroende kopplar jag alltid in psykiatrin. Fastnar man i det här beteendet kan det nämligen vara mycket svårt att ta sig ur. Det kan också gå så illa att man tar sitt liv, säger Gunilla Ekberg.