När jag på Stockholmsoperan 1972 första gången hörde och såg Leos Janáceks ”Jenufa” – i Götz Friedrichs iscensättning och med den svåröverträffade Elisabeth Söderström i titelpartiet – var det en drabbande upplevelse.

Upprepade återseenden genom åren – senast nu på Malmö opera – har ytterligare förstärkt övertygelsen om att detta är ett av den musikdramatiska 1900-talslitteraturens storverk; ett starkt berörande, skakande och evigt aktuellt drama om kvinnors lott i varje tid och kultur.

Visserligen kan Janáceks mähriska bondedrama – efter en pjäs av Gabriela Preissová – ytligt sett likna en mörktonad slavisk syssling till Ture Rangströms ”Kronbruden” eller Pietro Mascagnis ”Cavalleria rusticana”, men på djupet öppnar sig alltså ”Jenufa” mot det tidlösa och allmänmänskliga, som en gripande moralitet och en bekännelse till människan och en erinran om den mänskliga naturens brister, men också möjligheter.

Läs hela recensionen i vår e-tidning.