För en gångs skull har den första snön lagt sig när årets julkalender börjar sändas. ”Hotell Gyllene Knorren” är baserad på böckerna med samma namn av Måns Gahrton och Johan Unenge, som även stod bakom kalendern ”Ronny & Julia” från 2000. Redan då minns jag familjerna som hyfsat underliga, men familjen Rantanen tar nog ändå priset.

Pappan Roger är dammsugarförsäljaren som får ett infall och köper ett ”vrålbilligt” hotell. Lägligt nog har hans fru Ritva precis sagt upp sig från sitt jobb som kökschef/bingoutropare/dragspelare på Finlandsbåten.

Dottern Isadora klagar över flytten till Östra Glesbygden, där det inte finns någon täckning, medan hennes bror Ingo är överlycklig. Kanske kan han äntligen få ett husdjur, nu när de inte längre bor i stan?

Så börjar problemen. Familjen har ingen mat, inga pengar, och inga gäster men sätter sitt hopp till att lokaltidningen kommer att skriva en bra recension. Förväxlingar följer på misstag som följer på komplikationer, där både Vanna Rosenberg och en minigris är inblandade.

Från det första avsnittets roliga personporträtt övergår berättelsen sakta i farsartade upprepningar, om än med värme. De överklassmässiga Grossmans känns lite väl schablonartade, och mammans finska påbrå påpekas onödigt ofta.

Pappan och sonen, som ideligen är osannolikt korkade, borde stängas in i mathissen till den 24:e, så hade nog mamman kunnat få ordning på hotellet själv - med eller utan finska inslag.

Om nu kalendern går åt skogen och hotellet i konkurs, så skulle det fortfarande vara ett nöje att följa varenda minut. Miljöerna är nämligen ursnygga in i minsta detalj och ofta tittar jag mer på kläder, gardiner och lampskärmar än följer handlingen. Jag hade inte tvekat att boka ett rum på hotellet.

Hur många gäster, tittare och framförallt barn som likt mig faller för den snygga men udda familjen Rantanen, det lär vi veta på julafton. Jag hoppas snön stannar till dess.