Arkadspelandet i väst fick aldrig riktigt fotfäste.

I Sverige kan man ibland se resterna av satsningen på pizzerior ute i småorter, eller i närheten av minigolfbanor vid campingplatser. Sega Rally brukar blinka lite trött i ett hörn, kanske gör någon dammig version av House of the Dead eller Virtua Fighter detsamma.

I Japan är det tvärtom. Här skiner de fantasifullt utsmyckade kabinetterna med nya tydliga titlar. Arkadhallarna i de större städarna huserar ofta vägg i vägg med pachinko-spelandet (en slags japansk variant av flipper).

Tillsammans bildar de en ljudkuliss som är svår att stänga ute. Det är ljudet av pengar som trillar in i strid ström.

Arkadmässigt är det fortfarande musik och slagsmål som går hem bäst. Tröttnar man på att bara spela till musiken kan man självklart dansa till den istället. Musik- och dansspelen pumpar skoningslöst ut tuggummidoftande japansk techno, dag som natt.

Rytmerna stör dock inte de djupt koncentrerade slagskämparna. Virtua Fighter, Tekken och Street Fighter är alla representerade i de flesta arkadhallar och det är bara att slå sig ner vid en maskin och vänta på att någon sätter sig mitt emot för att kampen ska börja.

Ett tips för den intresserade: Det råder en viss kunskapsskillnad mellan gemene svensk och gemene japan när det gäller fightingspel. Efter idel förluster skulle jag vilja kalla det smärtsamt påtagligt.