På besök i Japan - landet av spel
Ingen återvändo. Det finns ingen återvändo längre. Jag har tagit mig hit, ett par trappsteg upp ur tunnelbanan bara så är det där – Japan, landet där spel föds.
Relaterat
Torsdag, 17.43.
Jag är framme. Tror jag. Det ser inte ut som jag väntat mig, inget har gjort det än så länge. Japan är Sverige fast med andra skyltar. Tre steg till och området heter Akihabara, Tokyos elektroniska distrikt, där tv-spel tydligen ska vara i fokus.
18.01.
Fel trappa, fel ände av tunnelbanan. Fyra hjälpsamma japaner senare och Akihabara öppnar upp sig, som en käftsmäll av neon. Larmet av spelljud kommer på uppstuds, sjunker in i revbenen och gör det svårt att andas. En blå Sega-skylt. En röd Konami-logga. Capcom-ljudet från en Street Fighter-arkadmaskin.
Så mycket att ta in. Så lite tid.
18.09.
Mega Man-godis! Eller Rock Man heter han visst här. Nu är jag verkligen här, i Japan, i Tokyo, i Akihabara. Kom ihåg att andas, Marcus.
Och där står Final Fantasy-dricka. Bredvid Mario-tröjor och Dragon Quest-armband. Men shit vad trångt det är. Är hela gatan en enda affär eller? Bara smala ingångar och hyllor efter hyllor belamrade med prylar.
18.11.
Designböcker! En hel hylla! Åh herregud, där är ju Street Fighter-boken, och Final Fantasy-boxen med alla karaktärer de senaste 20 åren. Nej, skärp dig, Marcus, du har inte råd.
Designböcker är visserligen det bästa du vet, men börjar du köpa kan du inte sluta.
18.12.
Eller kanske bara en liten bok, eller ett par.
Som man kan bära med sig i handbagaget på flyget hem.
18.19.
Det är svårt att ha något tydligt mål i den här labyrinten, varje gatukorsning är en möjlighet att göra av med en månadslön i prylar. Oj, där står en sån där utklädd ungdom, cosplayare, hur tusan fick hon till det där röda håret?
18.53.
Ett par designböcker till klarar jag nog av att släpa på. Åh titta, där sitter en farfar med sin son och sonson och spelar arkadspel.
Borde tagit med mig kameran. Får bli imorgon. Omöjligt att känna sig klar efter en dag här.
19.17.
Super Potato-affären! Den som var med i Super Play, herregud, herregud, herregud!
Är det så här småflickor känner när de träffar Håkan Hellström? Det pirrar i hela kroppen.
Men vilken märklig ingång till affären, genom en lägenhetsport. Tre trappor upp också, är det här en dröm?
19.19.
Kära dagbok nu kan jag dö lycklig. De har en 16-bits våning här. En våning! Det är visserligen litet och trångt som... som i Japan, men vilka grejer de har här: varenda Final Fantasy-titel. Tactics Ogre, Seiken Densetsu 3.
Det är som om alla mina barndomsdrömmar ploppar upp och manifesteras framför ögonen på mig för varje nytt steg jag tar.
19.34.
De har Saturn också! Nu får jag ju skärpa mig, kollar folk på mig? Ser de min oblyga glädje? Skrattar de åt mina lyckliga utrop? Eller ler de med mig?
Äsch skit samma, de har ju Saturn, och Guardian Heroes- spelet som jag och lillebror varvade gång på gång den där hösten när allting fortfarande var obekymrat och enkelt.
Varför köpte jag så många designböcker, nu är ju pengarna slut.
19.55.
Vadå stänger om fem minuter? Himlen kan väl inte stänga? När öppnar ni imorrn då? Åtta? Okej, då ses vi då.
Fredag, 08.01.
Och högst upp designböcker på rea. Det är ju som på film. Som om Bill Murray varit en 26-årig spelälskare och Scarlett Johansson en helt unik utgåva av Final Fantasy Tactics samlade designalster. Och trots att vi inte talar samma språk eller är bra för varandra egentligen så kan vi inte undgå att mötas om och om igen.
Det är inte logiskt någonstans. Men det känns. Känns ända in. Det är nog kärlek.
MARKUS ALEXANDERSSON
