Trilogin, som består av Härsklystna herrar, Kvinnofejd och Trampa inte på min tröskel, utspelar sig inte i Haverdal, som många andra av Olssons historiska romaner, utan i Övraby, det blivande Halmstad. Men temat är detsamma som oftast hos Olsson: bondefrihet och herremakt.

Detta Olssons sista storverk präglas dock främst av ett annat makttema: medeltidskvinnans tvångsmässiga val mellan äktenskap och kloster. Om man tänjer på begreppen en aning kan man nog kalla romansviten feministisk.

I sin dramatisering har Martin Odd markerat och förstärkt feminismen ytterligare. Många nyskrivna sånger och talpartier lyfter fram konflikten, som mest gäller den självrådiga Sidsela Skaugsdotter. Hennes far, storbonden Skaug, vill få henne gift, men ingen friare passar. Som parallellhandling finns också katolska kyrkans försök att genomdriva celibatstvånget i det motsträviga Skandinavien. Sidselas syster tvingas lämna sin man, prästen Petrus, med tragiskt slut.

Brockhusengängets amatörer har i år inkallat Kålle Gunnarsson som regissör. Här får Gunnarsson fritt utlopp för sina käraste iscensättningidéer: dramatiska masscener och underhållande sång- och dansnummer. Dessa genomförs briljant och är föreställningens stora behållning. Ett begravningståg i fackelsken är rentav andlöst vackert. Hästar som dundrar in på spelplatsen är en gammal Gunnarssonfavorit från Astrid Lindgren-uppsättningarna i Falkenberg, som här verkligen kommer till sin rätt i nattmörkret. Men som vanligt när Gunnarsson regisserar amatörer blir tyvärr talpartierna en aning trevande och saktfärdiga.

Martin Odds manus bjuder emellertid också på några möjligheter till djärvare scenkonst. Ett par naturväsen i commediamasker kommenterar och ger fräckt liv åt händelseförloppet. Mest överraskande är en scen där den unge munken Markus anfäktas av köttets frestelser. Det är ren och skär symbolistteater och drömspel, avancerat för att vara på den här nivån.

Tack vare den skickligt utnyttjade spelplatsen och nya iscensättningsgrepp som överskrider det realistiska bygdespelets och kostymdramats gränser blir uppsättningen en riktigt minnesvärd upplevelse.