När Frukostakademin i går inledde sommarens tre veckor långa föreläsningsserie på Campus Varberg berättade Petter Heldt om hur viktigt det är för honom att få söka sig fram i jobbet med en teaterroll.

– Jag är intresserad av hur det känns i magen första gången jag läser ett manus, liksom vilken klang det blir i hela kroppen och vilka bilder jag ser. Förståelsen är inte väsentlig i början, utan jag kan se mig själv göra helt tvärgalna, knäppa grejer. Jag jobbar intuitivt och först senare kommer det en fördjupning.

Petter kom till Teater Halland som 31-åring 1992, fyra år efter att ha gått ut scenskolan i Stockholm. Men rutinen gör ändå inte att tvivlet försvinner.

– Det är lika svårt varje gång, som att lära sig gå igen, och man kan faktiskt må fysiskt dåligt. Det är förvirrande när allt bara låter fel och man känner att man inte kan sitt yrke. Men det är något man måste igenom, berättade han och exemplifierade med rollen i Lorcas ”Om kärleken” 2008.

– Jag skulle spela en gris och trodde inte att jag skulle klara av det, men till slut hittade jag en gångstil på tå som gjorde att allt föll på plats.

Just nu repeterar Petter Heldt höstens turnéföreställning ”Bättre utan hund” med regissören Josefine Andersson från commediagruppen 123 Schtunk. Det är en monologpjäs som Allan Edwall spelade på Teater Brunnsgatan Fyra 1990 efter att ha bearbetat Kafka-novellen ”Blumfeld – en gammal ungkarl”.

– Vi har gjort ett väldigt litet rum att spela i, där det i princip bara får plats ett bord och en stol, och alla rörelser måste anpassas efter scenografin. Pjäsen handlar om en ensam, äldre man i Prag i början av 1900-talet och vi jobbar med att komma förbi det som kan uppfattas som deprimerande och hitta något annat som också är givande för publiken att se.

Petter läser inledningen av pjäsen på tre olika sätt, där Blumfeld kommer hem och funderar över sitt liv – neutralt som vid första genomläsningen, lite mer som rollen, ganska tydligt och lite torrt konstaterande, och till slut med ett gladare tonfall.

Jag slås av att den sista versionen faktiskt känns mörkast, eftersom det låter som om personen försöker dölja sin tomhet med en påklistrad, positiv yta.

Som den erfarne commediaclown han är plockar Petter Heldt upp inte bara upp åskådarnas spontana frågor utan även en nysning. Hans återkommande skämt om att använda ”stolpar” till föredraget, trots att han inte gillar det, bidrar också till att måndagsmorgonen blir en underhållande inledning på veckan för de cirka 60 engagerade lyssnarna.

Just publiken är i Petters fokus under arbetet med en roll och han låter ofta kollegor och kompisar titta på.

– Jag är ointresserad av navelskåderi bakom en stängd dörr, som när amerikanska ”metod”-skådespelare som Pacino och De Niro ska bli trovärdiga ut i fingerspetsarna genom att veta allt om sin rollfigur. Jag vill ha ögon att möta när jag repeterar.

Närmast fortsätter Frukostakademin med handbollstränaren Mathias Franzén, musikern Marcus Löfdahl och antikvarien Pablo Wiking-Faria. Hela programmet finns på hn.se - klicka här!