Att det är en folkkär humorgrupp som tar en titt i backspegeln kan ingen ifrågasätta.

Eftersom samtliga 86 föreställningar av "30-årsfesten" i Göteborg redan är slutsålda, går det att räkna ut att 13 oktober blir kvällen när Galenskaparna och After Shaves totala publiksiffra passerar två miljoner. Då räknas inte tv-serier och filmer, utan bara de cirka 3 100 scenshowerna.

Två miljoner! Så många har inte ens Bruce Springsteen spelat för sammanlagt i Sverige. Och apropå "The Boss" så sätter Hallands Nyheter som enda (?) tidning betyg på samtliga 37 nummer i humorgruppens nya jubileumsföreställning.

Jag har haft förmånen att följa Galenskaparna och After Shave sedan jag var tonåring och såg "Träsmak" och "Cyklar" i Stenhammarsalen i Göteborg och jag blir fortfarande knäckt av vissa tidiga grejer. Flera gånger skrattade jag så att tårarna rann. Under den tre timmar långa paraden med favoritfigurer och glada låtar är det bara Claes Erikssons samhällskritiska vänsterkrokar jag hade velat ha mer av.

De kvarvarande medlemmarna täcker upp rätt bra för stjärnan Peter Rangmar, som gick bort i cancer 1997, men nog saknas han. Publiken får minnas honom på storbildsskärmen i en fin kavalkad som innehåller paradnummer som "Direktör" och bossakungen "Astor". Även Kerstin Granlund, som numera bara jobbar bakom scenen, hyllas med klipp ur karriären.

I det fina, fullspäckade programbladet trixas det lite för att kunna presentera ett nummer per år, men den som räknar noga får det faktiskt till 37 nummer på 32 år.

30-årsfesten – år för år med Galenskaparna och After Shave

På scen: Claes Eriksson, Anders Eriksson, Knut Agnred, Per Fritzell, Jan Rippe och Den Ofattbara Orkestern XL.

Lorensbergsteatern, Göteborg, 11/9 (premiär)

Bara sport ("Skruven är lös" 1982–83 & 1992)

5

Klassiker som känns klockren även i den striktare originalversionen med Knut Agnreds visselpipor.

En stund på isen ("Träsmak", 1983–84)

4

Pilkfiskarnas dialog om väderprognoser har perfekta pauser. Enkelheten imponerar och personkemin mellan bröderna Claes och Anders Eriksson når ut i hela teatersalongen.

Borås Borås ("Träsmak")

4

Efter Knut Agnreds insats i sin egen text gick det inte längre att lyssna på förlagan "New York New York" utan att flina. Men han håller inte ut sluttonen lika länge nuförtiden. Den utökade versionen av Den Ofattbara Orkestern rullas in och sköter sig sedan prickfritt (tyvärr var det ofta svårt att höra cellisten Lena Bergström).

Herrboutiquen ("Cyklar" 1985–86)

5

Efter en stund skrattar jag så att ögonen tåras. Jan Rippes stenansikte när Jolo vill köpa en banlonpolo och butiksbiträdenas smittande skratt är en svårslagen kombination. Knut ersätter bortgångne Peter Rangmar med den äran, men originalet är faktiskt ännu roligare.

Under en filt i Madrid ("Cyklar")

4

Claes bygger upp låten av "Jacques Brels bror Kjell Brel" till ett klimax där han är illröd i ansiktet. Innehåller den odödliga textraden: "På en bordell i Borås, smörjer en herre sitt krås".

Husvagn ("Macken" 1986)

4

Per Fritzells orytmiska dans och tajta träningsoverall lyfter den här dansbandsdängan.

Konfirmationspresenten ("Macken")

3

Knut Agnred går in med full energi när han sjunger "Jag vill ha en synt farsan".

Macken ("Macken")

3

Trevlig avslutning på ett medley med tre "Macken"-låtar, men det känns att den har varit med många gånger förr.

Hembygdsföreningens ordförande Torgny Assarsson ("Leif" 1987 & "Stinsen brinner" 1987–90)

5

Per knäcker mig alltid med den härligt töntiga figurens spastiska kroppsspråk. Extra roligt är det om man vet att den färgglada, stickade västen med bondgårdsmotiv inte är specialdesignad utan har tillhört Kerstin Granlunds (regiassistent och inte med på scen) make Mats Wedin (Lisebergs förre vd).

Italienare ("Stinsen brinner")

3

Bra tryck i sången av Knut och Per iklädda roliga kostymer med gigantiska axelvaddar, men känns för lång.

I fåtöljen med Allan Preussen – kvällens gäst: Farbror Frej ("En himla många program" 1989–90)

4

Visst är det en poäng att Farbror Frej (Anders Eriksson) kör sina gamla uppfinningar, men jag hade hellre sett något nytt. Betyget höjs när Claes läser dikten "Bara ben" där alla ord börjar på just B.

Samtal vid sjön ("Grisen i säcken" 1991–93)

3

Roy (Anders) och Roger (Jan Rippe) pratar om att EG är till för "de fina pôjkera" och att det kanske inte alls är bra för deras mack. Samhällskritik som fortfarande är relevant.

Gôtt å leva ("Macken – Roys & Rogers Bilservice" 1990)

4

Publiken börjar stampa takten redan under de första textraderna, innan orkestern har börjat att spela, och sjunger sedan med i refrängens fina motto.

Knut på Linjen ("Grisen i säcken" 1991–93)

3

Den tecknade tv-serien får liv av herr Agnred i kroppsnära blå overall. Dock inte lika kul som versionen när han möter en kopia.

Bröderna S:t Gotthard ("Grisen i säcken")

5

Har alltid varit en personlig favorit, så jag asgarvar trots att jag kan den utantill. Bröderna Erikssons tajming och dialekter som bergbestigare lyfter det redan roliga manuset till "toppnivå".

Grisen i säcken ("Grisen i säcken")

2

Svensktoppsetta i dansbandsstil. Nja, jag hade hellre sett om parodin på Ny Demokratis partiledare Ian (Kalle Stropp) och Bert (Grodan Boll).

Mor i skutan ("Tornado" 1993)

3

Älskas av många, men jag har aldrig riktigt fallit för de påhittade ordspråken i gammal stil.

Visst faller regn ("Resan som blev av" 1994)

3

Textförfattaren Peter Rangmar (1956–97) saknas tyvärr i After Shave, som här kallade sig Nej Gunnar. Men jag gillar jazzig stämsång, även om "En ensam svan" svänger ännu mer.

Effektivitet ("Lyckad nedfrysning av herr Moro" 1994–95)

3

Claes tar över Rangmars dialog med konsulten (Anders), men det blir mest ordvrängande när föreställningens underliggande tema om kapitalism saknas. Jag hade gärna hört den efterföljande låten "Ineffektiv".

Pappa flytta inte in till Tjörn ("En kväll på Kajskjul 8" & "Åke på Åstol" 1996–2000)

2

Aningen blek avslutning av första akten, även om Knut och Per alltid sjunger snyggt.

Tvätt ("Alla ska bada" 1997–99)

3

Funkig låt med gruppen Fyra Kongos (After Shave & Anders). Plus för de beiga 1970-talskläderna och mellanspelet där sångarna härmar rytminstrument.

Stort ("Alla ska bada")

3

På gränsen till övertydligt när Claes läser en saga om hur "den lilla mannen" uppmanas att spara när landet är i kris, medan de rika slipper undan. Tyvärr är det ju oftast sant.

Fyra vänner ("Gladpack" & "Allt möjligt" 2000–01)

4

Alla fem på scen med rapp dialog och komiska rörelser. Det märks att de gillar att skoja med tv:s debattprogram.

Latinos ("Allt möjligt")

2

Liknar Fyra Kongos, men jag fastnar inte för texten om att svenska gubbar måste bli romantiska på ett sydamerikanskt sätt.

Inte bara glögg ("En himla många program" 1984/1996 & "Jul Jul Jul" 2001)

5

En given höjdare, som har följt mig sedan jag fick tag i radioversionen på ett kassettband i gymnasiet. När Kenneth Aalborg (Rippe) botaniserar bland julspriten får jag torka glädjetårar igen.

Min bostad ("Kasinofeber" 2002–04)

3

Försiktig, enkel och nedtonad visa av och med Claes, som passar bra när publiken behöver andas efter skrattanfallet.

The LadyShave show ("Kasinofeber")

4

Publikfriande dragshow! Låten "Jag vill bli din flickvän" är effektiv disco, men det är mellansnacket och den av Afro-Dite snodda koreografi som får mig att bryta ihop.

Invigning ("Resan som blev av" 1994 & "Det ska va gôtt å leva" 2003–04)

5

Bättre inledning finns inte och Claes monolog funkar faktiskt även mot slutet av föreställningen. Uttryck som "I Sverige möter vi ju inte livet i första hand med entusiasm, utan organisation" har etsat sig fast.

Le garçons de la plage ("Falkes fondue" 2004–05)

4

En av kvällens överraskningar, trots att Beach Boys på låtsasfranska känns sådär. Hela grejen är att den badbyxbeklädda trion (Jan, Anders & Per) svingar sig i nycirkuslakan på ett sätt som mest påminner om sumobrottning.

Hundra Ollar för en Stig ("Den enskilde medborgaren" 2006)

2

Gruppens senaste film blev tyvärr pekpinnepedagogisk i sitt sätt att undervisa tittarna om samhällets orättvisor och det drabbar även denna visa, nu framförd av Knut.

Mr Zingo – The zinging magician ("C Eriksson solo" 2007–09)

2

Det uttjatade trolleritricket med metallringar är i alla fall skickligt utfört när det samtidigt besjungs av Claes.

Bröderna Cartwrights välkomstvisa ("Cabaret Cartwright" 2007–09)

1

Meningslöst eftersom själva sången är struken. Anders Eriksson springer runt i sin strutsryttarkostym eftersom det numret också ströks.

Snart ("C Eriksson solo" 2007–09)

2

En dikt för att de övriga ska hinna byta om.

Spånez ("Den gode, den onde, den fule & Rippe" 2001 & "Gubbröra och pyttipanna"/"En kväll med After Shave och Anders Eriksson" 2010–12)

4

Häftigt att se dansbandstrion (Knut, Per och Jan) som ihop med orkestern i bästa teatersportanda improviserar fram en låt och text efter förslag från publiken. Extra kul att jag fick bidra med andra halvan av titeln som blev låtens tema: "Vikingar i en bastu".

Tiden ("C Eriksson max" 2010–12)

3

Claes filosoferar om när tiden är inne eller ute.

Sitter vi här igen om femtio år? ("Hagmans konditori" 2010–12)

3

After Shave och Anders sjunger nostalgiskt och rätt vemodigt om att se tillbaka på det liv man fått.

Fyra Farbröder (från nästa show, planerad premiär 2014)

4

Extranumret som ska inleda den show som fick flyttas fram till 2014, när intresset för 30-årsjubiléet blev större än väntat. För en jazzkonnessör är det mumma när försmaken "Fyra farbröder" är Jimmy Guiffres "Four brothers" i en ekvilibristisk vocalease-version, där alltså även de fyra Woody Herman-saxofonisternas solon har fått svenska texter som presenterar skådespelarna.