Clownerna gör Strindberg på nybyggd utomhusscen
Nu är det snart premiär för 123 Schtunks version av "Hemsöborna". - Vi är närmare Vallarna än någonsin i år, säger Lasse Beischer.
Relaterat
Kritiserad. August Strindberg skrev "Hemsöborna" på kort tid i den tyska byn Eichbühl 1887, men inspirerades av verkliga personer och händelser från sina somrar på svenska Kymmendö, som han då portades från.Bild: Scanpix
Kritiserad. August Strindberg skrev "Hemsöborna" på kort tid i den tyska byn Eichbühl 1887, men inspirerades av verkliga personer och händelser från sina somrar på svenska Kymmendö, som han då portades från.Bild: August Strindberg/SCANPIX
Fakta
Lite om Nöjeshallens renovering
123 Schtunks version av "Hemsöborna" spelas i Nöjesparken i Varberg 4–29 juli, på den helt nya utomhusscenen där den runda läktaren av trä har 200 sittplatser. Men en likadan scenografi är även uppbyggd inne i Nöjeshallen, så att pjäsen snabbt kan flyttas in om det är eller plötsligt blir dåligt väder.
Nöjeshallen renoveras så att det blir bättre ventilation, belysning och sittplatser. Stolarna får högre ryggstöd och bättre benutrymme, eftersom antalet på läktaren minskas till 180 stycken. Endast en rad stolar per nivå gör att sikten inte skyms. Med lösa stolar bakom och på golvet framför den skjutbara läktaren går det ändå att få in 400 åskådare.
Dessutom investeras det i en ny projektor och filmduk. Nöjeshallen drivs av kommunägda Varberg Event AB, men till renoveringen har Sparbanksstiftelsen bidragit med en miljon kronor. Den summan täcker ungefär hälften om totalkostnaden, enligt vd:n Jochum Bernéus.
Varbergs mesta clown syftar på att August Strindbergs välkända roman gjordes i en buskisvariant i Falkenberg sommaren 2007. Men på onsdag är det alltså dags för Schtunk att sätta tänderna i "Hemsöborna". Eller rättare sagt näsorna.
Finns det verkligen någon likhet?
- Ja, commedia är folkligt och besläktat med farsen, svarar Lasse Beischer.
- Men vi kör klyschorna i 180 knyck, påpekar Josefine Andersson.
Vi träffas i Nöjeshallen och börjar snacka medan skådisarna sminkar sig och blir inspekterade av Thomas Pålsson. Han ansvarar för scenografi, kostymer, tekniken och sufflerandet, förutom att göra rösterna till ett par figurer som inte syns.
Fram till premiären 4 juli övar Schtunktrion genom att läsa manuset så snabbt som möjligt utan att missa några övergångar.
- Vi kör faktiskt på tid och rekordet är 22 sidor på 11 minuter och 39 sekunder. Det är ungefär dubbla tempot mot en genomläsning på kollationeringen, berättar Josefine.
Under repetitionerna görs få improvisationer. Clownernas utvikningar och interaktion med publiken växer istället fram under spelperioden.
- Det längsta vi hann av "Hamlet" var 17 sidor och längsta föreställningen någonsin var när "Erik XIV" drogs ut till 4 timmar och 45 minuter eftersom vi inte hade någon bestämd sluttid.
Vad säger ni till dem som tycker att ni upprepar er?
- Ja, alltså, jag tycker om Frank Zappa och då vill jag att det ska låta som Zappa. Vårt möte med publiken är nytt varje kväll, men sedan kan man ju känna igen mycket i det mötet. Men nytt är det ändå, säger Lasse.
Nytt är det också för Schtunk att spela Strindberg.
- Det är ett helt annat språk än när vi gör Shakespeare, mer köksbänk. Och så är det inga fäktscener…
Som vanligt regisserar skådisarna sig själva och har fått korta rejält i förlagan. Den tragiska romanen passar bättre som utgångspunkt än Strindbergs mer komiska pjäs.
- Vi lyfter fram det som händer här och nu och stryker allt som är tillbakablickande, säger Josefine, som även har kollat på tv-serien med Sif Ruud.
Multiinstrumentalisten Henri Kokko har tagit en paus från Schtunk, så det blir tre personer på scen till skillnad från julshowens fyra. Att Lasse gör huvudpersonen Carlsson passar extra bra eftersom det var hans eget efternamn innan han bytte till Beischer.
Berättelsen inleds med att värmlänningen Carlsson anställs av madam Flod på Hemsö för att få ordning på gårdens jordbruk när hon har blivit änka. Han blir dock osams med hennes son Gusten och får nobben av pigan Ida innan det tills slut blir giftermål med madam Flod.
Josefine gör både Flod och Ida, medan musikern Dick Karlsson förutom Gusten bland annat spelar Hemsös försupne pastor och professorn som hyr ett av husen. Dick har även komponerat musik till pjäsen – ytterligare en nyhet för Schtunk.
- Den går åt det folkliga hållet. En sång var klar sedan tidigare och något tema återkommer flera gånger, berättar Dick, innan kollegorna berömmer hans sätt att omvandla spridda idéer till färdiga låtar.
Ett par sångtexter är bearbetningar av "Hemsöborna", som "Köpe hö blues". Den klassiska repliken "Köttet vill ha sitt" sjungs också.
Läktarna och den runda scenen i Nöjesparken är inte klar när intervjun görs. Men det är där skådisarna tänker vara fram till 29 juli. Spela under bar himmel har de bara gjort i Malmö och på Sardinien tidigare. Regnar det i år går det snabbt att flytta in i Nöjeshallen (se faktaruta).
Där kommer även höstens nya Schtunk-uppsättning ha sin urpremiär 3–4 oktober. I "Mozart – gute heute alle leute" spelar Lasse titelrollen som Joannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus Mozart (som han faktiskt döptes till) och Dick gör antagonisten Antonio Salieri. Ursprunget är en kort tragedi från 1831 av Aleksandr Pusjkin, som inspirerade Peter Shaffer till pjäsen "Amadeus" som när den filmades 1984 av Milos Forman vann hela åtta Oscars.
I verkligheten finns det inga bevis för att Salieri, som absolut inte var en medelmåtta, var så avundsjuk på Mozart att han skulle ha giftmördat det österrikiska geniet vid 35 års ålder.
- För oss är det en bra story som går att göra mycket med. Vi spelar många figurer, med commediamasker, berättar Beischer.
Ytterligare en utmaning för Dick Karlsson alltså, efter 20 år som musiker och få inhopp som skådespelare.
Mozart lär ha framträtt i Sverige som musikaliskt underbarn på 1760-talet och givit konserter i Göteborg, Borås, Karlstad, Eskilstuna och Stockholm.
- Ja, och det låter ju precis som en Schtunk-turné, skrattar Lasse.




























