Det lär vara belagt att av operalitteraturens många sopranhjältinnor avgår 44 procent med döden innan föreställningen är slut. Siffran syns mig inte vara tilltagen i överkant – i en rad av de mest välbekanta och populära musikdramatiska verken är kvinnornas frånfällen både frekventa och ofta våldsamma.

Byggt på omständigheterna har regissören Anette Norberg – efter en idé av själv medverkande Gabriella Drake-Lindfors – sömmat ihop en halvannan timme lång ”operashow” som ger damerna rikliga tillfällen att sjunga ut.

Mellan numren infällda dialoger och monologer, snabba omkostymeringar och litet lek med identiteter, peruker, lösskägg och diverse rekvisita gör det hela till en anspråkslöst men nöjsamt underhållande tilldragelse till vilken flinka pianissan Lisa Fröberg bidrar med både klang och gestalt.  

Vokalt förlitar sig produktionen främst på Ann-Marie Backlund, med tidigare flera framgångsrika rollåtergivningar på Göteborgsoperan, men också på en rad betydande internationella scener, i bagaget och fortfarande hög kapacitet.

Premiärpubliken i Förslövs bygdegårds salong – med föga gemensamt med sångarsalen i Wartburg – saluterade hon inledningsvis med Elisabeths hälsningssång ur ”Tannhäüser” och hon gav också röst och gestalt åt bland andra Verdis Desdemona och Brittens Ellen Orford såväl som Puccinis lungsjuka Mimi och av törst försmäktande Manon.

Gabriella Drake-Lindfors röst tillhör de mindre stabila, men hon påvisar i sina insatser en inte obetydlig komisk talang i bland annat birollernas biroll, som den fatala Lola i ”Cavalleria rusticana”, i Bertas ofta strukna aria i ”Barberaren i Sevilla” och som oförfärat hojotoho-hojtande Brünnhilde i ”Valkyrian”.

Malmö opera turnerar under hösten med produktionen och i slutet av oktober blir den också tillgånglig i operahuset i Malmö.