Jag packar ner regnkappan i väskan till premiären av "Trollkarlen av Oz", men tack och lov slipper jag använda den. Vädret är ljummet skönt och den lummigt gröna spelplatsen på Laxön är rofylld. Framför scenen är det nästan fullsatt.

"Trollkarlen från Oz" sattes upp på Kulturhuset i Halmstad första gången 1997, också då i regi av Hatte Bärtilsson. När nu Hallarnas skådespelarlag sätter upp den igen är det med samma manus som då - om än något modifierat. Bärtilssons manus bygger på Frank Baums amerikanska klassiker, men också på den ryska författaren Alexander Volkovs variant "Magikern från Smaragdstaden".

I Hallarnas uppsättning har Kansas förvandlats till Laxön i Halmstad och Dorothy har blivit Elly. Elly har tråkigt och önskar att allt vore mer som i sagorna. Dessutom är hon arg och ledsen för att den elaka granntanten har tagit hennes hund Toto till polisen. Plötsligt sveper en orkan förbi och drar med sig hela huset med både Elly och Toto inuti. När de vaknar upp har de landat hos lilleputtarna i landet Oz. För att kunna ta sig hem igen måste de gå till den mäktiga trollkarlen Gottfrid i Smaragdstaden och be honom om hjälp.

Den unga skådespelerskan Anna Bjerget gestaltar Elly självsäkert och kavat. Till skillnad från den sockersöta Judy Garland i den amerikanska musikalfilmen från 1939, är hon mer kaxig. Marie Lindgren gör en komisk gul häxa, med blonda lockar och stora Dame Edna-brillor. Mona Severinssons lila häxa är härligt elak och Jim Zachau har vad som krävs för den fysiskt krävande rollen som plåtmannen.

De fantasifulla kostymerna, designade Kerstin Söderholm, lyfter skådespelet flera snäpp.

Till sommarens föreställning har Sven Bertilsson specialkomponerat musik. Det låter stundtals suggestivt, men 80-talssoundet känns något daterat och sångerna lyfter aldrig riktigt. Dessutom är sånginsatserna överlag "hellre än bra". Men bortsett från detta finns det en spelglädje och en energi i ensemblen som gör en varm om hjärtat. Skådespelare i åldern åtta till 80 år samsas självklart på scenen, och det märks att de har kul. När jag promenerar därifrån känns livet rentav lite mer magiskt än förut.