Colin McRae var världens bästa rallyförare – och spelserien som döptes efter honom var lika dominant i spelbranschen. Serien har – bland många andra utmärkelser – sex världsrekord i Guinness rekordbok.

Colin McRae Rally släpptes till Playstation och PC 1998 och blev snabbt ett favoritspel för seriösa racingfantaster.

Serien hette Colin McRae Rally fram till 2005. Året därpå släpptes Colin McRae Dirt (Colin McRae Off-Road i USA) och tog rally (och offroad-racing) till en ny nivå.

2007 omkom Colin McRae i en helikopterolycka, men hans namn fanns på omslagen till Colin McRae Dirt 2 som släpptes 2008.

När Dirt 3 släpptes för ett år sedan fanns inte längre Colin McRaes namn med i titeln.

När ordet ”Rally” ersattes av ”Dirt” förändrades också spelet. Realismen fanns kvar, men den drygades ut med egenskaper från arkadspelvärlden. En sak är klart, Dirt Showdown är inte Dirt 4.

Codemasters har en plan för Dirt 4 som kommer att vara en återgång till rally, ”autencitet” och mer ”tradionella element”, så Dirt Showdown är alltså ett stickspår eller ett sidoprojekt,  kanske det första spelet i en ny Dirt-serie.

Här lämnar Codemasters det mesta av realismen bakom sig och kör rätt in i ett våldsamt arkadlandskap. Här finns racingmoment, men en stor del av spelet handlar om att krascha and­ra bilar i rena demoleringsderbyn.

Den första skepticismen lägger sig snabbt när man skapat ett alias och brakar iväg i sitt första lopp. Det är skrotiga bilar på banor med ramper och däckhögar och när man väl kommer in i det, hur man sladdar in i en kurva, är man såld. Snabba korta lopp och belöningar – prispengar – efter insats och nya lopp och utmaningar som smackar ned på skärmen med ett brak.

Som vanligt har Codemasters skapat snygga och effektfulla menyer och grafiken i spelet är högklassig. Split screen-läget får tummen upp och det får förstås också online-läget.

Det är underbart att ramma en AI-styrd bil, men att göra detsamma på en bil som någon annan spelare styr måste vara ännu härligare.

Dirt Showdown har inte riktigt samma djup som föregångarna, men är ett överraskande roligt ”mellanspel”. Efter varje lopp (eller demoleringsderby) vill man bara fortsätta köra.

Hur länge ”jag måste köra ett till lopp-känslan” håller i sig vet jag inte, men än så länge är jag fast. Det är bara att göra som Colin McRae brukade säga: ”om du tvekar, tryck gasen i botten!”