”Bamse och sjörövarskatten” kan kanske inte riktigt jämföras med Nintendos spänstige rörmokare som spel, här handlar det mer om ett pussligt och pyssligt spel ur den svenska lek och lär-traditionen än plattformsaction.

När spelet startar har Bamse, Lille Skutt och Skalman precis landat på den ö där sjörövarskatten ska finnas och måste genast ge sig i kast med att leta ytterligare bitar av skattkartan, genom att hjälpa byns invånare att lösa diverse problem.

Det handlar om allt från att fiska upp skräp från havets botten till att lösa pussel. Svårighetsgraden passar utmärkt för dem som precis har lärt sig hantera en datormus, för de mer avancerade spelarna finns tuffare svårighetsgrader att välja.

Allt fungerar lätt och pedagogiskt, så det är ingen större risk att man kör fast. Min fyraåring älskade att hjälpa sin favoritseriefigur att tackla spelets alla uppgifter.

Tyvärr är spelet över efter bara någon timme. Visst kan man starta om på en svårare nivå, men jag kan tycka – som med så många liknande barnspel – att speltiden är lite för snålt tilltagen.

Jag tycker också att utvecklarna borde lagt ner mer tid på att skapa mer inramning till historien.

De sistnämnda åsikterna verkar däremot mest bekymra mig, medan sonen oförtrutet spelar om äventyret, gång på gång.

Jag har även lite svårt för spelets berättarröst, som skamlöst försöker imitera Olof Thunströms klassiska uppläsningar från Bamse-filmer och skivor. Det låter mest bara fånigt och onaturligt.

”Bamse och sjörövarskatten” spelar alltså inte riktigt i den högsta ligan. Det bjuds inte på några egna idéer, utan man lutar sig tryggt mot gamla beprövade rutiner.

Men vad gör det, när familjens unga Bamsefantast sväljer spelet med hull och hår?

Man kommer ganska långt med en folkkär huvudperson och minispel med bra avvägd svårighetsgrad och det är antagligen gott nog för de flesta juniorspelare.