POP. Egentligen borde stämpeln ”Kvalitetspop från Brooklyn” nu vara en fullt tillräcklig motivering, men Bear In Heaven får ändå en mer detaljerad beskrivning.

Kvintettens täta och batikpsykedeliska mastodontkompositioner kombinerade med fallenheten för subtila strukturer ger nämligen ett anmärkningsvärt intryck; en bild av att musiken inte nödvändigtvis är banbrytande, men ändå relevant i sitt sammanhang.

”Beast rest forth mouth” är visserligen svår att genrebestämma, vilket antyds redan med den väderstrecksanspelande titeln, men däremot inte det minsta svårtillgänglig. Tvärtom.

Bear In Heaven sticker ut tillräckligt mycket för att märkas, utan att överge musikepicentrumets vinnande konceptet – utan att överge illusion av det enkla.

Missa dem inte under Way out West.