Värdig uppföljare till 2011:s bästa
Graveyard
”Lights out” (Stranded/Universal)
Om hyllade ”Hisingen blues” hade ett knippe fantastiska låtar som fick mig att glömma de mindre lyckade spåren, håller uppföljaren ”Lights out” en högre lägstanivå, men har färre låtar som det sprakar lite extra om.
De två lugnaste spåren känns mest i magen. ”Slow motion countdown” växer ut till något riktigt pampigt med stråkar i bakgrunden, lite som ett James Bond-tema (om 007 hade varit orakad, jeansklädd och druckit whiskey).
Och när Nick Cave-doftande ”Hard times lovin’” når sitt crescendo känns Joakim Nilsson som en av Sveriges bästa sångare, åtminstone när det kommer till innerlighet. ”Seven seven” och ”An industry of murder” är två snabbare låtar som också håller hög klass och gör ”Lights out” till en klart värdig uppföljare.







































