Det finns ofta något oemotståndligt i Lars Janssons kompositioner och pianosolon. Hans toner svävar in i magen på mig oavsett om det är en ballad som ”A garden heart” eller ösiga växlingar mellan latin och walking-sväng som i ”El piloto”. Improvisationen i ”Iceland” är inte den enda som både känns spännande och självklar.

Medmusikerna har höjt sig ytterligare sedan ”What’s new” och får nu tolka enbart Jansson-original och officiellt ingå i trion. Danske basisten Thomas Fonnesbæk tar tillvara på soloutrymmet och Lasses trummande son Paul Svanberg är rakt igenom lysande med snabba, knixiga ”He who sings and sobs” som höjdpunkt. Högsta betyget är nära, men ”Koan” tappar lite under andra halvan på ett sätt som mästerliga ”In search of lost time” ihop med Spering/Kjellberg inte gjorde.

Även Ronny Johansson inspireras av Japan och tillägnar låten ”Hope” till förra årets tsunamioffer. Hans nya pianotrioskiva ”New jubilee” (stark trea i betyg) med favoritbasisten Yasuhito Mori och Fjäråstrummisen Raymond Karlsson är ett schysst alternativ i liknande nordisk, lyrisk, tidlös stil som Lars Jansson Trio.