Krall med nytt skrotigt sound
Diana Krall
”Glad rag doll” (Verve/Universal)
Relaterat
Artikelbilder
Efter ”We just couldn’t say goodbye” smyger Diana Krall över från mainstreamswing till en ny stil där 1930-talsmelodier från hennes pappas stenkakor kryddas av folk/country/americana-sound, kabaré/saloon-stämning och mer stränginstrument (gitarr/banjo/dobro/ukelele/mandola) än piano – lite som Norah Jones gjorde på ”Not too late”. Med bluesiga ”I’m a little mixed up” är förvandlingen klar och jag gillar även skrotjazziga ”Here lies love”.
Krall assisteras av maken Declan MacManus (som här kallar sig Howard Coward i stället för Elvis Costello) och dennes producent ”T-bone” Burnett, som i sin tur har med sig musiker från Alison Krauss/Robert Plants ”Raising sand”. Resultatet är det mest personliga sedan singer/songwriter-plattan ”The girl in the other room” 2004, men den kanadensiska stjärnan borde ha sjungit råare – exempelvis för att matcha den mörka atmosfären i Ray Charles 50-talssingel ”Lonely avenue”.
