En del yngre kolleger gör temaplattor med gästartister till sin pianotrio, som Daniel Lantz ”Plays Bond” (filmmusik) och Anders Wihk i Same Tree Different Fruit (Abba-låtar).

Men Bobo Stenson han bara sitter där vid sin korkek, f’låt flygel, och svävar fram genom sitt alldeles egna tonala universum. Jämfört med ”Cantando” för fyra år sedan är det mer meditativt och suggestivt, och även när repertoaren drar åt nordisk folkton kvarstår referenserna till klassisk musik i pianosolona.

Samspelet är lika ögonblickligt som avslappnat, inte minst i de fria improvisationerna där ”Indikon” styrs av trummisens Jon Fälts virvelbeat och titelmelodin färgas av Anders Jormins stråkbas. Jag saknar lite av konserternas temperament och ös, men fastnar för styrkan i DDR-kritikern Wolf Biermanns ”Ermutigung” (uppmuntran) och skönheten i ”La Peregrinacion” (pilgrimsfärd) av Ariel Ramírez. Argentinaren har hunnit av­lida sedan Bobo spelade in ”Alfonsina” på ”Goodbye” 2004 med den likaledes bortgångne trummisen Paul Motian, nu hyllad i Bill Evans ”Your song”.