När tre européer möter ett snortight, pådrivande New York-komp av Robert Hurst/Billy Drummond skapas postbop precis i min smak. Energin är på topp med rytmer som kombinerar eller växlar mellan latin och hårdsväng, som ”Kovalam” eller ”It has been agreed” – vars tema spelas med samma lätthet som det ännu knixigare i ”Dark passengers”.

Ungerske saxofonisten Tony Lakatos har en fluffig tenorton och ett melodiskt flöde kryddat med oförutsägbara utbrott som oktavhopp och flageoletter, inte olikt Jerry Bergonzi, och byter till sopran i pianisten Robi Botos ballad ”Un-answered”. Tyske trumpetaren Alex Schlosser har precis som på Martin Sjöstedts likartade ”Whereabouts” både värme och spets och fraserar i Freddie Hubbards efterföljd.

”Hometone” liknar den lämpligt betitlade ”New York straight ahead” och andra 1990-talsalbum mer än Lakatos senare skivor med äldre standardlåtar.