Martin Höper kliver fram ur skuggan
Martin Höper
”The Bride” (Hoob/Border)
Relaterat
Artikelserie
- Skivrecensioner v.5
- "Rucklarens väg" en sann klassiker 2012-02-01
- Jontez värda topplacering 2012-02-01
- Väl generöst av Chip Taylor 2012-02-01
- Elisa’s fortsätter att övertyga 2012-02-01
- Tomas Andersson Wij gör renodlad pop 2012-02-01
- Sprakande rockåterkomst av Guided by voices 2012-02-01
Det är ofta intressant när musiker som vanligtvis håller till i bakgrunden får kliva fram som bandledare och kompositörer. 33-årige Martin Höpers första platta innehåller snygg, nutida svensk jazz med fritt hållna afro/latin-rytmer (”The boys in my hood”) till enkla melodislingor med folkton i harmonierna (”Eriksberg”). Jämfört med Höpers efterföljare som basist i Fredrik Norén Band (FNB), den på sin egen debut mer hardbopinfluerade Lars Ekman, känns det aningen profillöst.
Det beror till viss del på att den coole tenorsaxofonisten Linus Lindblom inte är lika expressiv som Björn Cedergren, även om han jagas på fint av trummisen Chris Montgomery i ”Cilantro” och släpper loss på allvar i ”Muttileinen”. Även pianisten Jonas Östholm skaffade sig rutin i FNB och glänser i jazzvalsen ”Calibanos”.


























