Stilrent sväng i Djangos anda
Gustav Lundgren: ”Plays Django Reinhardt” (Lundgren Music/Plugged)
Relaterat
Artikelserie
- Skivrecensioner v.3
- Med en aura av mystik 2012-01-18
- Blues family borde sovra 2012-01-18
- Bra intentioner som spricker 2012-01-18
- Lysande uppföljare av First Aid Kit 2012-01-18
På trion Hot Club de Suedes ”Hommage a Django” (2005) fick gitarristen Gustav Lundgren samsas med Andreas Öbergs tekniska fyrverkerier. På sin egen hyllning till belgaren som utvecklade en unik jazzgenre har den 31-årige stockholmaren själv lagt ett studsande swingkomp bakom ekvilibristiska solon där det smäller i den akustiska gurans stålsträngar.
”Mélodie au crépuscule” är enda låten som återkommer, men den verkliga förnyelsen är att kompet med Thomas Eby smakfulla slagverk och Andreas Unges bas lägger sydamerikanska rytmer bakom flera av Reinhardts melodier, samtidigt som Gustav byter till elgitarr i ”Appel indirect”, ”Douce ambiance” och ”Vamp”.
”Nuages” från skivan ”Take two” med åttamannabandet Stockholm Swing All Stars sticker ut före den aningen svagare avslutningen. ”Anouman” känns för lång, medan både ”Manoir de mes rêves” och enda originalet ”Volver a Estocolmo”, där Lundgren spelar alla instrument själv, har ett stelt komp som låter bitvis programmerat.




























