Det är kanske inte så många i dag som minns violinisten Charles Barkel (1898–1973). Han beskrevs som något av en svensk Jascha Heifetz, men det var nog att ta i. Ändå var han en av sin tids absolut främsta svenska stråkmusiker med en karriär som framgångsrik solist på hemmaplan, kammarmusiker, violinprofessor och konsertmästare i det vi idag kallar Stockholmsfilharmonikerna.

På fyra skivor kan vi avnjuta ett alldeles utmärkt fiolspel med en hängiven musikant som visste att frambringa en violinton med lyster. Repertoaren sträcker sig från småstycken till storverk som Beethovens elfte stråkkvartett, Francks sonat, Brahms horntrio och Sibelius violinkonsert. Ett plus är Barkels alla musikerkolleger och det innehållsrika lilla häfte, nej snarare bok, som medföljer.