Jag har för skoj skull byggt upp en rätt stor samling usla julskivor, men sätter med glädje det här albumet i min vanliga jazzhylla. Pianisten Mathias Landæus byte av triokompisar passar när spelet inte är lika sökande som på förra årets ”Opening”, och Kristian Lind/Jonas Holgersson tar tillvara på soloutrymmet i en ”Nu är det jul igen” där elastisk rytm och dissonanser ger en skön Monk-feeling.

Grundmaterialet kan kännas enkelt (”Staffan var en stalledräng”) och sönderspelat, men det kompenseras av kreativa omtolkningar, som ”Hej Tomtegubbar” med fusionbeat och ”Räven raskar över isen” med snabb walkin’-bas och breaks. Jag som helst undviker psalmer fastnar ändå för den bluesiga valsversionen av ”Bereden väg för herran” och det inspirerade solot efter stride-inledningen av ”Hosianna Davids son”.

Mathias Landæus bidrar även med gnistrande balladspel och skapar något så ovanligt som en jazzig julskiva helt utan sentimentalitet. Signaturmelodin till klassikern ”Karl-Bertil Jonssons julafton” ekar förstås lite tom utan Dompans altsax, men å andra sidan har kortfilmens animatör Per Åhlin målat det snygga cd-omslaget.