Säg "90-tal" och "Eskilstuna" till lite äldre musikentusiaster och chansen är rätt stor att du frammanar minnesbilder av Kents tidiga karriär, då som ett av landets mer creddiga indieband. Betydligt mer sällan kommer någon påminnas om Henric de la Cours nattsvarta popband Yvonne.

Tio år efter Yvonnes sista albumsläpp är tiden nu kommen för Henric de la Cours solodebut. Arvet från det forna bandet går inte att ta miste på. Det avgrundsdjupa mörkret, det enkla syntlandskapet, de raka texterna och den hårt sminkade Henric. Med en skiva som hellre förlorar sig i 80- och 90-talets pop är det svårt att skönja någon egentlig utveckling av Henrics musik. En bra skiva, men jag hade väntat mig mer från mannen som på 90-talet levererade en del av landets främsta popreleaser. Det är 2011 nu, Henric.