Stacey Kent: "Dreamer in concert"
Stacey Kent: "Dreamer in concert" (Blue Note/EMI)
Relaterat
Artikelbilder
Artikelserie
- Skivrecensioner vecka.43
- Coldplay låter precis som vanligt 2011-10-26
- Henric de la Cour borde kunna bättre 2011-10-26
- Joker: "The Vision" 2011-10-26
- Solo Banton: "Music addict EP" 2011-10-26
- Hardcore Superstar: ”The party ain't over till we say so” 2011-10-26
- Anders Hagberg Quartet: "Stories of now" 2011-10-26
- Real Estate: "Days" 2011-10-26
- Stress: ”Playlist” 2011-10-26
- Marita Stocker: "Mirella Freni – A life devoted to opera" 2011-10-26
Jag har sett Stacey Kent, men trodde ändå att musiken skulle vara djärvare på hennes första konsertalbum. Poängen med en liveinspelning är ju möjligheten att göra nya versioner där improvisationerna som är jazzens kännetecken får större plats och lyfter av publikkontakten. Men "Dreamer in concert" liknar en studioplatta med applåder mellan låtarna.
Den i England bosatta 43-åriga amerikanskan har en lätt igenkännlig röst som jag diggar och är värd mer än ett smygande anonymt komp i både swing och latinrytm. Omväxlingen under hela 80 minuter blir istället att fyra låtar sjungs på franska och att Jobim-bossorna på engelska (där "Waters of march" är bäst) kompletteras av två på portugisiska. Av maken Jim Tomlinsons tre original sticker "Breakfast on the morning tram" ut när han byter sin alltför Stan Getz-influerade, softa tenor mot en piggare sopransax.
