Richard Strauss enaktare ”Elektra” är en rysare som kräver det absolut yttersta av framför allt de bärande kvinnliga artisterna. Nikolaus Lehnhoffs instudering vid Salzburgfestspelen har onekligen sina poänger och är psykologiskt trovärdig, men Iréne Theorin är alltför blek i titelrollen. Hon har den rätta blicken i sin längtan efter hämnd, men har inte de vokala resurser som den enormt krävande rollen fordrar och har man det nilssonska stålet som referens, ja då står sig alla andra slätt. Dessutom har Iréne Theorin ett något irriterande vibrato.

Som Chrysothemis är Eva-Maria Westbroek helt passabel, medan mezzo-veteranen Waltraud Meier saknar den rätta tyngden för en fullt trovärdig Klyt­aimnestra. De förhållandevis små mansrollerna känns mer på sin plats. Daniele Gatti hanterar det komplexa orkesterpartituret med en fin blick för detaljer, men den dynamiska spännvidden saknas och utbrotten uteblir. Det är ändå på det stora hela en hygglig genomsnittsuppsättning utan påtagliga skavanker.