Konst kan vara mycket. Den kan vara en besvärjelse mot vår rädsla och oro i en värld där ångesten förefaller bli mer och mer befogad. Det som hände i Oslo och på Utöya för i ett slag ondskan ett stort steg närmare oss. Vi försöker begripa det obegripliga, hitta ett förhållningssätt till det som skett.

Det gör också finländske Markus Copper som har ägnat nästan hela sitt konstnärskap åt att försöka förstå vår tids tragedier, olyckor, krigsförbrytelser. Hans tillvägagångssätt är handgripligt och effektivt. Copper iscensätter det skedda på ett mycket realistiskt sätt. Han tvingar oss att se det vi inte vill se för att kunna ta itu med det. Vi får inte glömma Estonia, vi får inte glömma den ryska ubåten Kursk, vi får inte glömma rasismens illdåd. På Arnstedt&Kullgren i Östra Karup visar Markus Copper installationen ”Circle of Brothers”, sex vitklädda figurer, medlemmar i Ku Klux Klan. Det är med nästan fysiskt obehag man står inför dem där de sakta svänger sina cykelkedjor med ett lågt vinande ljud. Trots att de inte är mer än 1,90 höga förefaller de gigantiska. Att stå där framför dem är att, i alla fall i någon liten mån, känna den skräck deras offer en gång måste ha känt. Ur den empatin kan det växa motstånd och handling.

Det är Något som hans medutställare Marcus Eek förefaller ha tagit fasta på i sitt måleri som sjuder av energi och kraft. Här finns en lust och en experimentlusta: måleriet tillåter alla attacker och förslag, det omfamnar både respekt och respektlöshet. Marcus Eek tar sin utgångspunkt i något välbekant, en bukett blommor. Vad som sedan sker är en resa där målet inte är givet. Kaos låter sig inte lättvindigt styras, det blir en maktkamp mellan fult och vackert, mellan tradition och nytänkande. Det här är bilder som bullrar, det är svårt att inte ryckas med.

Mer lågmäld är den amerikanske gästen Josh Tonsfeldt. I mjuka pastellfärger skildrar han sin uppväxt på en fattig gård i Missouri, lite i tradition efter mästaren Andrew Wyeth. De vagt antydda bilderna skimrar och lyser som gjorda i stark vårsol, anslaget är vänligt och mjukt liksom också de filmer som visas. Den enkla vardagen på den amerikanska slätten, djur och människa i centrum, det stora gentemot det lilla. Fågeln som förtröstansfullt sitter i handen och låter sig smekas, spindeln som tålmodigt spinner sitt nät. Så är det nog kärleken till livet som binder ihop dessa tre konstnärer. Möjligheterna föds ur svårigheterna, sida vid sida med rädslan vandrar friheten:

När som helst kan vi dö, så se till att ta vara på den tid som är.