Bland mycket annat visar Göteborgs konstmuseum under sommaren utställningen ”Close your eyes and tell me what you see” som sammanställts i samarbete med Åbo Observatorium & vattenlager. Tolv internationella samtidskonstnärer, däribland svenska Sonja Nilsson, visar tillsammans ett 20-tal verk utförda i tekniker som måleri, skulptur, foto, video och ”mixed media.

 Förutom från Sverige och Finland kommer de deltagande konstnärerna från så skilda länder som Stor­britannien, Nya Zeeland, Kina, Japan, Barbados, Spanien och Schweiz men på ett par undantag när är den geografiska hemvisten av underordnad betydelse.

Långt viktigare är att de deltagande konstnärerna delar ett intresse för perception och hur den kan styras, tyglas och bli manipulerad med av olika tekniker. Foto och video är självklara i sammanhanget. Sonja Nilsson illustrerar det i sin kusligt suggestiva, interaktiva videoinstallation ”The Silence of the lamb”; med hjälp av manipulerade ”dubbelexponeringar” skapar Karen Grainger undflyende landskapsscenerier.

Ya Lu anknyter till sitt kinesiska ursprung när hon med kamerans hjälp och i cirkelrunt format ”återskapar” det berömda landskapsmåleriet från Song-dynastins (960–1249) dagar – blott med den skillnaden ett de naturlyriskt sköna bergformationerna i själva verket är gigantiska sopberg av det slag som håller på ett för­störa denkinesiska landsbygden.

Med videokamerans hjälp skildrar japanska Sachiko Kodama i verket ”Breathing chaos” de fyrverkeriliknande processer som uppstår när ferrofluid (en magnetisk vätska som framställts av Nasa) utsätts för elektromagnetiska impulser. Videon som medium återkommer i nya zeeländaren Daniel von Strumers studier av hur tunna trådar av rinnande färg skapar koncentriska cirklar som bildar måltavlor som löses upp och försvinner… en fascinerande form av minimalism i kontinuerlig förvandling!

Förvandla, manipulera, transformera – metoder som leker med perceptionen och tar oss med till gränslandet mellan verklighet och öververklighet. Med fotot som bas skapar Barbadoskonstnären Ashley Bickerton exotiskt kusliga montage som leder tankarna till voodoo­kultur och riter, medan finske Kim Simonsson låter en liten flicka framställd av vitglaserad keramik spela huvudrollen i bisarra pantomimer.

Ett slags foto ligger också till grund för ett av utställningens mest uppseendeväckande verk: finske H C Bergs ”Light space – Linear momentum” en i rostfritt stål och pulverlackerad aluminium tredimensionell översättning av ett EKG-diagram från livets slut­skede.

Utställningen är omtumlande. Mångfasetterad, vackert presenterad, ledsagad av en genomarbetad katalog och med en kvalitet som höjer sig över den man vanligen möter på våra svenska utställningsarenor, dröjer den sig kvar på näthinnan också när ögonen slutits.

Väl på konstmuseet bör man också unna sig att kasta en blick eller två in i Sten­salen som Carolina Falkholt, alias graffitikonstnären ”Blue”, smyckat med den platsspecifika mastodontmålningen ”Materialutmattning”. De skira fjädermönstren som än bildar kroppar och ögon, än ”bara” dekorativa mönsterkombinationer tar inte bara Stensalens väggar utan även golvet i besittning och Carolina Falkholt har ännu en gång bevisat att graffitibaserad konst också kan ha museala kvaliteter.

land mycket annat visar Göteborgs konstmuseum under sommaren utställningen ”Close your eyes and tell me what you see” som sammanställts i samarbete med Åbo Observatorium & vattenlager. Tolv internationella samtidskonstnärer, däribland svenska Sonja Nilsson, visar tillsammans ett 20-tal verk utförda i tekniker som måleri, skulptur, foto, video och ”mixed media.

 Förutom från Sverige och Finland kommer de deltagande konstnärerna från så skilda länder som Stor­britannien, Nya Zeeland, Kina, Japan, Barbados, Spanien och Schweiz men på ett par undantag när är den geografiska hemvisten av underordnad betydelse.

är att de deltagande konstnärerna delar ett intresse för perception och hur den kan styras, tyglas och bli manipulerad med av olika tekniker. Foto och video är självklara i sammanhanget. Sonja Nilsson illustrerar det i sin kusligt suggestiva, interaktiva videoinstallation ”The Silence of the lamb”; med hjälp av manipulerade ”dubbelexponeringar” skapar Karen Grainger undflyende landskapsscenerier.

Ya Lu anknyter till sitt kinesiska ursprung när hon med kamerans hjälp och i cirkelrunt format ”återskapar” det berömda landskapsmåleriet från Song-dynastins (960–1249) dagar – blott med den skillnaden ett de naturlyriskt sköna bergformationerna i själva verket är gigantiska sopberg av det slag som håller på ett för­störa denkinesiska landsbygden.

Med videokamerans hjälp skildrar japanska Sachiko Kodama i verket ”Breathing chaos” de fyrverkeriliknande processer som uppstår när ferrofluid (en magnetisk vätska som framställts av Nasa) utsätts för elektromagnetiska impulser. Videon som medium återkommer i nya zeeländaren Daniel von Strumers studier av hur tunna trådar av rinnande färg skapar koncentriska cirklar som bildar måltavlor som löses upp och försvinner… en fascinerande form av minimalism i kontinuerlig förvandling!

transformera – metoder som leker med perceptionen och tar oss med till gränslandet mellan verklighet och öververklighet. Med fotot som bas skapar Barbadoskonstnären Ashley Bickerton exotiskt kusliga montage som leder tankarna till voodoo­kultur och riter, medan finske Kim Simonsson låter en liten flicka framställd av vitglaserad keramik spela huvudrollen i bisarra pantomimer.

Ett slags foto ligger också till grund för ett av utställningens mest uppseendeväckande verk: finske H C Bergs ”Light space – Linear momentum” en i rostfritt stål och pulverlackerad aluminium tredimensionell översättning av ett EKG-diagram från livets slut­skede.

Utställningen är omtumlande. Mångfasetterad, vackert presenterad, ledsagad av en genomarbetad katalog och med en kvalitet som höjer sig över den man vanligen möter på våra svenska utställningsarenor, dröjer den sig kvar på näthinnan också när ögonen slutits.

Väl på konstmuseet bör man också unna sig att kasta en blick eller två in i Sten­salen som Carolina Falkholt, alias graffitikonstnären ”Blue”, smyckat med den platsspecifika mastodontmålningen ”Materialutmattning”. De skira fjädermönstren som än bildar kroppar och ögon, än ”bara” dekorativa mönsterkombinationer tar inte bara Stensalens väggar utan även golvet i besittning och Carolina Falkholt har ännu en gång bevisat att graffitibaserad konst också kan ha museala kvaliteter.

Unga fotografer vill dokumentera

För sjätte året i rad har en högt kvalificerad jury sållat fram lämpliga kandidater till Hasselbladstiftelsens två eftertraktade Victor-stipendier som gör det möjligt för vinnarna att fortsätta fotostudierna i London respektive New York. Traditionen trogen presenteras de i Hasselblad center under titeln ”Ny nordisk fotografi.”

Tävlingen, för det är nog så hela evenemanget måste rubriceras, är öppen för unga fotografer med nordisk anknytning och som är nyutexaminerade från bachelor- och mastersutbildningar.

I en första kvalificeringsomgång lyckades de nio som nu får sina verk utställda ta sig igenom nålsögat. Vad som främst slår mig när jag vandrar genom utställningen är att den är så ren, nästan avskalad. I dagens unga nordiska fotografi tycks kameran ha återtagit sin roll som ett medium med vars hjälp man kan hålla kvar minnen och ögonblick som annars skulle försvinna. En form för dokumenterande socialrealism där nästan varje bild har en historia att berätta.

Nostalgi och vemod präglar Kerstin Hamiltons dokumentation av det tynande livet i det en gång så livliga Värmlandssamhället Lesjöfors; en vemodsmättat tillbakablickande är påtagligt närvarande i Erika Hedmans ”A Melody for grandpa”; Mandi Gavois bilder av hus och platser – ”Nonplaces” – övergivna av människor leder tankarna till roadmovies och även till tidiga verk av den amerikanske fotografen William Egglestone.

Gavois är för övrigt uppvuxen i Okome i Falkenbergs kommun och han fick Hallands konstförenings vårstipendium 2010.

Det är en tyst utställning. Alldeles stilla. Inga ljud, inga rörelser – utom möjligen den skenbara och varsamma kameraglidningen i David Molanders sepiatonade animation av nattliga färder ”Through Bridges”, ett verk som också gav honom Masterstipendet.

Bachelorstipendiet gick till Joachim Fleinert som be­lönades för sin nostalgiskt tillbakablickande, svartvita fotoserie på temat ”The things our ancestors didn’t know”. På en och samma gång illustrerar hans bildsvit de gamla arkivbildernas ömtålighet och den klåfingriga forskningens minutiösa kartläggning av element i bilden som ”våra förfäder inte visste något om”.

Vägg i vägg med de salar där Hasselblad center har sina utställningslokaler ligger den stora sal där Göteborgs konstmuseum visar den internationella samlings­utställningen ”Close your eyes and tell med what you see” (se recension till vänster). Inte ens en dörr skiljer de två utställningarna från varand­ra. Däremot befinner sig de fotoverk som ingår i Close your eyes… (på något undantag när) på ljusårs avstånd från den unga nordiska fotokonsten.

Att lägga några värderingar av innebörd att det ena skulle vara ”bättre” än det andra är givetvis ogörligt, men tillsammans – om än oavsiktligt – illustrerar de båda utställningarnas medverkande fotografer den oerhörda spännvidden i dagens fotokonst. ”Close your eyes…"-fotografer som Sachiko Kodama, Yao Lo och Karen Grainer använder fotografiet som utgångspunkt för manipulationer, trompe l’oeille-effekter och kurragömma­lekar med perceptionen.

De nio ungdomarna i Hassel­blad center tycks å anda sidan ha återfört fotografiet till det som en gång var dess ursprungliga uppgift, att dokumentera, låt vara att det i många fall skett med nostalgiska förtecken – så också i Johannes Samuelssons till synes sakliga bildberättelse ”Ostindiefararen, ett modernt äventyr”.