I huvudbyggnaden till Galleri Arnstedt i Östra Karup hänger tolv målningar signerade Maria Hall. Nu och då har hon dykt upp på galleriets grupputställningar och visat naturutsnitt – ljusa, skira, sköra och lätta som sunnanvinden.  

Med samma ljusa ömsinthet i färgskala och penselfördrag som karakteriserar hennes naturbilder har Maria Hall i sitt måleri också tangerat det nonfigurativa. Jag trodde därför att jag visste ungefär vad som väntade när jag begav mig till galleriet för att se de tolv nya verk som hon skapat på temat ”Ovan under”.

Men förutfattade meningar ska man inte ha. Maria Hallas nya målningar, varav sex är stora och sex betydligt mindre, har ingenting med milda sunnanvindar att göra. Tvärtom karakteriseras de av ett enormt energiflöde. Kraftfält av ultramarinrosa och ultramarinviolett sänder chockvågor genom rummet.

Redan ett verk är på gränsen till för mycket. Flera tillsammans borde vara outhärdligt men här inträder en paradox. Genom att hänga tre av de stora målningarna tätt tillsammans skapas en mångfald som mildrar den våldsamma effekten av varje enskilt verk. Kraftfältet sprids, chocken mildras och skönheten i ultramarinens olika nyanser från bleklila över rosa till mörkviolett kommer till synes. Det är en djärv väg Maria Hall slagit in på. Om den också är hållbar med samma utvecklingspotential som hennes tidigare verk är det för tidigt att sia om. Svaret ligger i framtiden.

 I boningshuset utställer Malmöbaserade danska Ditte Ejlerskov, som nominerats till årets Carnegie Art Award. Hennes konstnärskap famnar vitt – från krass materialism till ljuv (natur)romantik och verklighetsflykt. Det senare är det sammanhållande temat för de verk hon nu visar under titeln ”The Palm Tree Collection”.

Palmen som symbol för Paradiset – det rena, obesudlade, obebodda. En utopisk plats som Ejlerskov utforskar i olika material och tekniker. Fragmentariska bilder fångade på skisspapper och akvarellblock ligger i montrar och väntar på att studeras, analyseras. Drömmen om ett urtillstånd förföljer oss vilket Ejlerskov illusoriskt illustrerar i en liten väggrelief konstruerad så att bilder av det fragmentariska paradiset följer oss när vi rör oss genom rummet.

 Subtila och svårfångade är även den svit skira akvareller som italienske men i Malmö bosatte Matteo Rosa på titeln ”Embody” visar i ett av projektrummen. Med vaga anspelningar på erotik och manligt kön pendlar de i gränslandet mellan det figurativa och det abstrakta. Retfullt undflyende gäckar de alla tolkningsförsök och tycks gestalta drömmar om något som varken kan fångas i ord eller bild.

I det ena av galleriets övriga två projektrum låter Sofie Grevelius besökarna ta del av den arbetsprocess som är ett led i hennes pågående utbildning vid Royal College of Art i London. Det känns spretigt, oförlöst och saknar – ännu så länge – den ”självklarhet” i arbetsprocessen som präglar övriga utställares bidrag, också Linnea Carlssons.

I det tredje mörklagda projektrummet genomgår en moraklocka utan visare en surreell metamorfos och blir till ett fönster. Dämpad orgelmusik komponerad och spelad av hennes blinde och döve farfar antyder att det vetter mot en hinsides värld. I trädgården marscherar hennes i brons gjutna hermafrodit med huvudet hållet högt och låga steg. Hela skulpturen andas oemotståndlig livsbejakelse.

Det hinsides är avlägset och avvikande, vaddå? Vi är ju alla, också hermafroditerna, en del av den sköna skapelsen.