Jämntjock gangsterkabaré med Amanda Jenssen
Många väljer att ta plats vid den stora scenen på marinfestivalen under lördagskvällen för att höra Amanda Jenssen.
Relaterat
Klicka för fler bilder
Fakta
Konsert
Amanda Jenssen, Marinfestivalen 31/7
Kompbandet inleder med klonkig ståbas, uppsvidade som gangsters från någon trettiotalsfilm och får scenen att brisera i boogiewoogiesväng med flyhänta pianotoner.
Kvällens huvudattraktion Amanda Jenssen bildar kronan på verket där hon framstår som en riktig ”femme fatale” ur någon gammal deckarrulle.
Kruxet är att det är aningen för soligt och ljust vid sjutiden för att den där gangsterestetiken ska fungera. Showen hade gjort sig bättre inomhus på en rökig klubb i Chicago.
Men visst gör de sitt bästa ändå för att få fart på publiken. Pär Wiklund studsar upp och ner och röjer precis lika mycket som han gjorde med powerpoppiga Wannadies på 90-talet. Blåssektionen fläskar på och Jenssen rör sig lätt mellan låga släpiga toner och kraftfullt raspiga.
Samtidigt som hon känns distanserad och cool verkar hon veta exakt hur hon ska förmedla låtarna på bästa sätt.
Det är dessutom lika lustigt och märkligt varje gång hon öppnar munnen mellan låtarna och den breda Lundadialekten bryter illusionen av att det är en amerikansk kringresande kabaré vi tar del av denna kväll.
Rakt igenom känns alltsammans väldigt proffsigt, från kompbandets tajthet till hur Jenssen delar in publiken i lag för tramsiga allsångsövningar eller den improviserade sångpresentationen av bandmedlemmarna.
Jag hade dock önskat lite mer dynamik emellan låtarna. Hur kompetent än framförandet är så känns det mot slutet mest jämntjockt med alla svulstiga arrangemang.
En avskalad låt som ”For the sun” där hon greppar akustiska gitarren och bärs fram av körer och Wiklunds slidegitarr blir i mina öron det bästa under kvällen. Ett par till mer intima stycken hade inte skadat.
Tråkigt har jag dock inte, hela tiden händer det något på scenen. Man kan studera Jenssens högst egna och märkliga rörelsemönster en bra stund utan att tröttna. Hur hon bevarar sin coolhet oavsett om hon får ingivelsen att ta några högst icke koreograferade danssteg, eller göra en ryckig robotimitation.
Eller så kan jag studera kompisen bredvid, en småknubbig lokalbandsgitarrist med ögonen fastnaglade vid scenkanten. ”Hon är som den perfekta blandningen av Brigitte Bardot och min första förlorade kärlek” förkunnar han och suckar. Samtidigt hoppar Amanda Jenssen upp på pianot och den fullsmackade rockkabarén ångar vidare.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 4 aug 2010 19:32 Henke (Ej registrerad)
Boka Millencolin nästa marinfestival. Vem minns inte "mr clean" från skatelokalen på gamla Diezel, eller åt minståne "no cigar" från tony hawk =).
Skrivet 2 aug 2010 13:54 Thomas (Ej registrerad)
Amanda var bäst på hela festivalen... tätt följd av Donkeyboy.
Skrivet 2 aug 2010 13:14 Espray (Ej registrerad)
Mustasch då?