Den jämngrå skyn och de regnmättade molnsjoken ovanför parken väckte dystra minnen till liv; i fjol ställdes som bekant höjdpunkten på den traditionstyngda fyrverkerifestivalen Händels Music for the Royal Fireworks in som en konsekvens av vredgade vädergudar. Lördagskvällens festligheter genomfördes dock som planerat under inflytande av oregelbundna skurar.

Då undertecknad beträdde Norre katts park hade åtskilliga blåsorkestrar och körsångare passerat revy och turen kommit till Hallands hemvärns armékår som under strama och högtidliga former bjöd på ett stycke disciplinerad militär koreografi ackompanjerad av väldrillat blås och taktfasta trumvirvlar.

För det sociala kitt som sammanband de olika inslagen stod konferencieren Kathinka Linde med gemytlig presentation.

Från att under hemvärnets inslag ha frekventerats av spridda åskådarskaror skylda under paraplyer och pampiga lövträd övergick parken successivt till att fyllas av allt fler åskådare. Vallen ovanför scenen draperades av mänskliga druvklasar och stämningen steg ytterligare några snäpp när det drog ihop sig till festligheternas kulmen, Händels fyrverkerimusik.

Det gemytliga tisslandet reflekterat mot en tilltagande skog av färgglada paraplyer kontrasterade allt trotsigare mot den ombytliga väderlekens illgärningar. Händels välbekanta tongångar förlöpte dessutom galant under ledning av dirigenten Jörgen Flink och pyroteknikern

Peter Nordins effektiva dialog med de tappra musikerna drog ned entusiastiska applådåskor då knallarna med dramaturgisk precision följde musikens ebb och flod i anslående interpunktioner mellan de musikaliska satserna.

Under slutskedet av Händels verk tog vädrets makter med förnyad styrka upp kampen mot musiker och åhörare. Efter att länge ha pendlat mellan dugg och uppehåll överlämnades nu en öppen krigsförklaring i form av en dråplig störtskur som burdust påskyndade åhörarskarornas upplösning. Då musiken avklingat började parken hastigt att tömmas. Hösten är här!