Man vet att det är en härlig konsert när musikerna flinar och busar med varandra, i en kreativ kommunikation.

Man vet att det är spännande triojazz när George Gershwins närmast sönderspelade örhängen får nytt liv.

Man vet att 28-årige Magnus Hjorth är en mogen pianist när spelet tar lyssnarna genom musikhistorien, från stridekomp via bluesackord till harmoniskt avancerade löpningar.

Man vet att den basisten Lasse Mørck är trygg när tystnaden mellan de torra tonerna får tala. Och man vet att Snorre Kirk är en fritt tänkande trummis, när han använder händerna istället för stockar och vispar.

Sättet som Magnus Hjorth Trio attackerar 1930-talsmelodierna blir tydligt efter paus i den sällan spelade "My cousin in Milwaukee". Pianointrot följs av temat, som spelas luftigt fram till ett svängigt walkin'-parti med break. Det känns ungefär som om låten plockas isär, putsas upp och moderniseras innan den monteras ihop igen.

I konsertens två andra Gershwin-sånger som inte finns på skivan med Magnus nya arrangemang, används även tempoförändringar ("There's a boat dat's leavin' soon for New York") och ännu mer uppluckrat spel, eftersom det räcker med ett par fragment för att känna igen klassikern "Summertime".

Läs hela recensionen i e-tidningen 15 mars .