Sveriges Dr John framför en boppig jazzkvartett med ena foten i 1960-talet och andra i 2000-talet, kan det vara något? Ja, absolut. Emrik Larsson tillsammans med Andreas Gidlund Quartet kanske inte är lika ögonbrynshöjande som om Magnus Uggla skulle slå ihop sina påsar med Kroumata, men definitivt spännande. M-Rock versus rökig nattklubbsjazz, liksom.

Att det är Emrik som tonar ner sitt gamla Stonfunkers-alter ego, när konstellationen inleder onsdagens lunchkonsert med "Fly me to the moon", är väntat. Det är enormt roande att se hur Halmstads rikskände tjänsteman plockar fram sin inre crooner och för en stund blir en Frank Sinatra med blond kalufs. Rösten är både kraftfull och varm, smyckad med ett klädsamt vibrato.

Läs mer om konserten i tidningen.