Hög glamourfaktor i operatrios show
A divine taste of opera
Medverkande: Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Jacqueline Miura. Verk av: Mozart, Rossini, Bellini m fl
Hotel Tylösand, Halmstad, 30/10. A divine taste of opera gavs även på Varbergs stadshotell 20/10.
Relaterat
Det skall tydligen vara sopraner i höst; skönsjungande divor från operans tiljor.
Malmö opera har således sänt ut Ann-Marie Backlund, Paulina Pfeiffer och Gabriella Drake Lindfors för att sprida sina gracer på turné i den sydsvenska provinsen och vid söndagens afternoon tea på Hotel Tylösand framträdde tre andra paranta damer – Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Jacqueline Miura – i en både vokalt och visuellt anslående kavalkad med slagnummer ur litteraturen.
Divines kallar sig trion – möjligen mer raljant än egentligen anspråksfullt, man tycker sig ana en smula självironi i upplägget – och naturligtvis handlar det om apparitioner med mycket glitter och glamour i flitigt skiftande kreationer, flotta koaffyrer och ögonfägnande bling-bling-accessoarer.
Och så bubbel i glasen förstås – den ädla drycken för övrigt besjungen i ensemblens egen text i mozartsk tondräkt.
Sångligt är det över huvud taget företrädesvis både tilltalande och rikligt. Sin entré gör divorna sålunda till tonerna av Agustín Laras ”Granada” och redan i Rosinas påföljande cavatina ur ”Barberaren i Sevilla” lyckas man smussla in både Juvelarian ur ”Faust”, Violettas ”Ah forsè lui” ur ”La Traviata” och litet Nattens drottning ur ”Trollflöjten”.
I rask takt avverkas sedan bland annat Musettas valsaria ur ”La Bohème”, Laurettas förtjusande arietta ur ”Gianni Schicchi” och Normas fordringsfulla ”Casta diva” (!) ur Bellinis opera med primadonnans namn.
Tillsammans blandar sig rösterna vackert – till huvudsakligen förinspelad musik – med Jacqueline Miuras mörkare timbre som angenäm kontrast och variation i klangbilden; tre alltför likartade röstfärger skulle nog bli litet för mycket av det goda, även om man förvisso har anledning beundra Caroline Genteles exkursioner i det högre registret.
Tillfälle att ytterligare studera förtjänsterna gavs också i andra avdelningens medley som blandade Lehár och Offenbach med såväl Sången till månen ur ”Rusalka” som brindisin ur ”La Traviata” innan den begeistrade publiken kunde slutjubla åt både tenorörhänget ”Nessun dorma” ur ”Turandot” och Sartori/Quaranttotos ”Time to say godbye”.




















