Vi var ett tjugotal i publiken som med inramning av levande ljus mot mörkret utanför fick lyssna till musik som gjord för sena oktoberkvällar, när man aldrig vill gå hem.

Ramsby och Berghe hade spelat tillsammans ett knappt år när de 2008, då med Berghes trio, släppte plattan ”Du har blivit stor nu (en kamp!)”. Därifrån hämtas många av låtarna från kvällen, men mycket är också nyskrivet och tänkt att hamna på en ny skiva. Trots att formatet nu är nerbantat till en duo flyter låtarna som om de varit gjorda för två. Det låter enkelt, men det är med stor skicklighet, tajming och talang som man får det svåra att flyta så här lätt.

Musikaliskt skulle man kunna kalla det ordsatt jazz. Melodierna och pianot är jazzigt fria, och ofta tycker jag att Ramsbys sätt att sjunga påminner om hur en jazzblåsare spelar. Jag tänker mig att det är så hennes texter borde tolkas, som en tanke man som musiker har i bakhuvudet när man vill få fram en viss känsla i stroferna. Det är anspråkslöst och samtidigt sammanfattande stort. Till mina favoriter hör låten ”Nu väntar tiden” (på en kort kyss), som avslutas med en puss i mikrofonen och ett glatt ”varsågoda!”, som återkommer vid applåderna efter varje spelad låt.

Det är med stor portion humor som vi leds genom kvällen. Ramsby sköter snacket, då och då med ett inpass från Berghe som annars nästan blygt gömmer sig bakom flygeln. Ramsby är en sann underhållare, skämtar och skrattar och funderar på vilken låt som ska bli nästa. Här spelas det nämligen inte efter låtlista.

Om det någon gång tenderar att bli för stilla eller nästan sömnigt piggar Ramsbys vilda gester och oberäkneliga mimik upp. Det är som att titta på ett skådespel. Jag önskar verkligen att fler sångare kunde ta efter det här lite piggare sättet att sjunga, att verkligen tolka texten och leva ut den vid micken. Det är knappast någon koreograferad dans, men mycket trevligare. Ibland blir det ett solo på klarinett eller flygelhorn som kompletterar Berghes ursnygga pianospel bra, medan Ramsbys gitarr försvinner lite i ljudbilden och hamnar långt bakom den nyrestaurerade flygeln.

En av kvällens sista låtar blir ”Stiltje”, som finns på bandets Myspace-sida. En lugn, skimrande låt som tillsammans med de brinnande ljusen mot den svarta Nissan utgör en bra syntes av kvällen. Ett stilla, sjungande lugn man länge kan bära med sig.