De bådas multibegåvning är både en tillgång och en nackdel. Samstämmigheten, den klangliga finessen och det fyrhändiga konceptet applicerat på en genremässigt mångfacetterad repertoar presenterad med kramgo värme placerar upplevelsen i en egen kategori.

Det finns de som serverar jazzidiomet med mer stilsäker frasering men å andra sidan få som kombinerar en sådan allmänmusikalisk bredd med ett erkännande av den grad som Carl-Axel har uppnått inom delar av den konstmusikaliska domänen.

Duorepertoaren bestående av bland annat stycken ur Ravels "Gåsmors sagor" och Debussys "Six Epigraphes antiques" varvades även med solistiska inslag. Monicas framförande av sin låt "Tillägnan" belyste än en gång vilka kvaliteter den har.

Att Carl-Axel är en auktoritet på Messiaens pianomusik bekräftades dessutom ånyo genom framförandet av koltrasten ur "Catalogue d'oiseaux" som drillade i mycket klangkänslig relief till den stämningsmättade ljudkuliss med vilken Messiaen placerar fågeln i sitt sammanhang.

Liszts tredje "Liebestraum" övertygade inte i samma grad. Lite korthuggna fraser och den inte helt följdriktiga placeringen av dynamiska höjdpunkter fick stycket att falla sönder i salongsartade episoder istället för att storskaligt pendla mellan uppdämt svärmeri och passionerad urkraft.

Lite väl mycket av repertoaren återanvändes från parets framförande i S:t Nikolai häromåret men det är alltid inspirerande med musiker som vågar ta risktagandet till en högre nivå.

Med publikens disparata låtförslag som utgångspunkt vävde duon med imponerande låtminne och häpnadsväckande grepp över struktur och arrangemang en gobeläng av Griegs "Våren", Gershwins "Rhapsody in blue" och diverse evergreens som "Satin doll". Imponerande!