Pigg jazzkvartett flörtade med frijazzen
Maria Kvist Quartet - På G, Falkenberg
Linus Kåse spelar så att det ryker ur altsaxen. Nej, det är visst bara dimman utanför kaffebaren. Men snabbt och eldfängt lirar den 34-årige skåningen verkligen. Han kan utmana Kronvist, Fredman, Hörlén och andra hardbopkanoner när som helst.
Relaterat
Jag förstår alla som gillar en luftigare stil, som när Klas Lindquist var i Varberg med Sara Paues, men jag tackar aldrig nej till en slugger som kastar sig iväg och kör störtlopp i puckelpisten, med lätt böjda ben och ögonen hårt slutna.
Flörtandet med friare jazz, som i "Cultureless living", får dessutom den på toppen aningen gnälliga tonen att passa in. Lugnare tretakt blir det senare i Linus egna "Mellotronvals" – skriven till kvartetten Hysteria a-go-go och enda låten som inte hämtas från skivorna med hans fru, kvällens huvudperson.
De höga förväntningarna infrias direkt. Bandledaren Maria Kvist visar att hon är en strålande kompositör och en lika bra sångerska som pianist. Snyggast är rösten i det övre registret, som i "Beach dreams" och "I'm a man". I valshyllningen till uppväxtbyn Ede i Jämtland, "In my old town", byts temats folkton mot ett ösigt pianosolo som doftar McCoy Tyner i både löpningar och ett par dundrande ackord.
Efter paus tas svängarna ut rejält i två låtar med udda form. Ett enda sångchorus avslutar den fritt svävande "When someone walks away" och i "Stenhammar syndrome" spräcks de vackra nationalromantiska tongångarna upp på ett kul sätt. Den stilmässiga bredden hålls hela tiden ihop av ett gemensamt uttryck.
Även Marias lärarkollega på Södra Latin, den klassiskt skolade Sven-Erik Johansson, imponerar. Han solar både med stråke och pizzicato, gärna höga toner nere mot stallet. Sedan dansar han vidare bakom kontrabasen och ger låtarna ett modernt sväng – för walkin' blir det bara i tre nummer, däribland enda standardlåten, "Spring can really hang you up the most", inspirerad av Rickie Lee Jones version på "Pop pop".
Trummisen Isak Andersson från Jazzmys, som har grammisnominerats för bästa barnalbum, förstärker gruppens dynamik på ett följsamt sätt. Han duellerar med Linus i slutet av bossan "I read a review" och kommer loss i ett eget solo när gruppen avslutar med rakare rytmer i den andra titelmelodin, "Lemon man", och min instrumentala favorit "The bass and the bees".
Jag kan utan tvekan rekommendera kvartettens kommande konsert på Jarlen i Halmstad 15 november.



























