När det självbetitlade albumet sedan kom i november – ett år efter att Styrke blev trea i ”Idol” – blev det uppenbart att förstasingeln inte var en lyckträff. Likt Amanda Jenssen och … vänta … vänta … vänta … nä. Likt Amanda Jenssen hade Tove Styrke haft tålamod, integritet och talang nog för att bida sin tid och förvalta uppmärksamhetskapitalet på bästa sätt. Skivan var inte rakt igenom fantastisk, men den bästa svenska tonårsdebuten jag har hört sedan just Robyns.

”Million pieces” blir den andra låten på Tove Styrkes fredagskonsert på Youth Area Stage. Efter en ganska svag inledning med ”Beating on a better drum” – en annan bra låt på albumet – visar Styrke och hennes komptrio här att plattans elektroniska ljudbild går att överföra till scenen. Visst låter det burkigt inne i hangaren, men nog svänger det.

Fast det vill inte riktigt lyfta. Den unga publiken (cirka 200) – maxåldern är 25 – applåderar flitigt efter låtarna, men står mest artigt och tittar på under dem.

Tove gör nog sitt bästa för att få i gång alla, men det händer inte så mycket förrän i min favorit ”High and low”, som kommer i slutet av konserten. Då dansas och jublas det friskt, likaså i Styrkes största hitlåt, ”White light moment”, som avslutar konserten efter drygt 40 minuter. Men någon ”Idol”-stämning blir det aldrig. Fast jag är nöjd.

Efteråt är jag kluven till valet av scen. Å ena sidan siktar Tove Styrke ju inte alls på den yngre ”Idol”-publiken – det är ingen slump att hon inte var med på torsdagens Rix FM-festival – och nog hade konserten haft minst dubbelt så många besökare utan åldersgräns. Å andra sidan är det berömvärt – verkligen! – att erbjuda ungdomar att få gå på en alldeles egen konsert, utan festivalglada vuxna som rullar hatt. Det där med att både ha kakan och, ja ni vet.