Paintbox nya cd heter ”The night” och det vilar också en nattlig stämning över deras musik på Nissanscenen, på onsdagen. Det är en häftig kontrast mot scenen där solljuset flödar in genom Stadsbibliotekets höga glasväggar.

Lokalen är, som vanligt vid lunchkonserterna, överfylld och många får stå längs hyllraderna.

Halmstadtrion inleder med ”Ambient one” från nya plattan som efter en stund går över i ”Love”, där Linnea Olssons röst svävar högt och vackert ovanför hennes cello, Gicken Johanssons rena gitarrljud och Magnus Helgessons varierade och uttrycksfulla slagverk.

Det är mestadels en lågmäld spelning men det bränner till ibland, som i just ”The night” där ett drivande celloriff och bastrumma lägger grunden för en yster syntslinga (synten har börjat ta alltmer plats i trions musik) och en smäcker melodi.

Det är en låt som skulle platsa på vilken fest eller disko som helst.

Vi får höra några spår från den nya plattan men även från 2009 års ”Bright gold and red”, och Linnea överraskar för en stund sina medmusiker genom att byta låtordning.

Men de är snart på banan igen, i ”Lighthouse” och ”Walls coming down” där den sistnämnda är en av konsertens vackraste stunder.

Allra bäst är dock ”Mindreader” med en drivande melodi och en nästan viskande, bevekande refräng: ”I wish I was a mindreader/ I wish I was a little bit better”.

Konserten är över men de tre musikerna får varsin bag i gåva och spelar ett extranummer: ”Choosing love” där Gicken får gå loss på sin gitarr. Sedan är det slut och dags att gå. Ut i solen, tillbaka till jobbet.

Fotnot. Paintbox spelade även på Musikgemaket på onsdagskvällen.