Tomtefamiljen leder nämligen ett högteknologiskt, hierarkiskt företag som är en uppdatering av det rullande bandet i Sveriges Televisions traditionsenliga "I jultomtens verkstad".

Redan från början blir det gott om välgjord, virvlande, datoranimerad 3D-action, samtidigt som figurerna trots ganska anonyma svenska röster blir personligheter med skön, gammaldags känsla. Tekniskt sett är första samarbetet mellan den brittiska leranimationsstudion bakom "Wallace och Gromit" och ett stort amerikanskt filmbolag alltså lyckat.

Att själva julklappsutdelningen liknar ett militärt uppdrag förstärks av att Alfred Eisenstaedts kända fredsfoto "V-J day in Times Square" imiteras när tomtenissarna återvänder till kommandocentralen. Ytterligare ett par detaljer är riktade till vuxna och i Sverige uppstår en oväntad populärkulturell blinkning när jultomtens flummiga uttalanden liknar kungens stapplande tal.

I filmens ärvs tjänsten som tomtefar och det är inte alltid den mest lämplige som får den. Jultomtens äldste son Steve står på tur att ta över och han är en modern kommersiell vd, komplett med bortförklaringsfloskler när en av de två miljarder klapparna inte har levererats.

Tomtens snälle, nervöse, yngste son Arthur håller på rättviseaspekten, så han tar hjälp av sin pensionerade, lagom vresige tomtefarfar för att försöka fullgöra sin plikt och på ett kreativt sätt nå fram till paketets mottagare. I bakgrunden finns tomtemor i en stöttande kvinnlig roll som är mer stereotyp än den tuffa paketinslagerskan Bryony.

I filmen verkar alla världens barn fira jul, oavsett kultur och religion, och alla har det bra. Klasskillnader som i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" existerar inte och det viktiga är just presenterna. Däremot klagar inga danska barn på att de får sina paket en dag för sent, på juldagen istället för på julafton.

Sådana små researchmissar kan dock inte sänka ett tecknat familjeäventyr som är både fartfyllt och trevligt – när man väl har svalt att julens enda uppgift och budskap är fortsatt konsumtion.